Ur dödlig synvinkel 1981

Det är inte för att det saknas action eller intriger, tvärtom. Historien tar sin början när en fiskebåt, som egentligen döljer det avancerade ubåt-spårningssystemet ATAC, sprängs och sjunker till havets botten. Det gäller för Bond att hitta tekniken innan den hamnar i fel händer, och gärna identifiera den skyldige. Vilket visar sig lättare sagt än gjort.

Många karaktärer passerar i "Ur dödlig synvinkel", de flesta är män av den farligare typen, och när det står klart att det saknas en tydlig storskurk blir iallafall jag väldigt uttråkad. Whodunnit-gåtor har inte varit James Bond-filmernas starka sida. För att hålla humöret uppe blir vår agent med jämna tiominuters-intervaller attackerad av random busar, var han än befinner sig. Det leder visserligen till några schyssta actionscener där stuntmännen inte sviker. Dessvärre känns det poänglöst när man inte vet vem, eller varför, skurkarna kastas in i handlingen på ett slentrianmässigt sätt och särskilt spännande blir det inte.

Melina Havelock håller fanan uppe som kvinnan som inte hjälplöst faller för Bond eller går iklädd bikini lite för ofta. Hon har en egen agenda då hennes föräldrar blivit mördade på kuppen, och är fast bestämd att utkräva sin hämnd ("För så gör vi i Grekland"). Det är något ganska osexigt med en sörjande kvinna med den där döda blicken. Hon balanserar å andra sidan upp det väl med sin förmåga att kunna hantera armborst och andra coola vapen.

Den andra Bondflickan (får man väl ändå kalla henne) är den blonda skridskostjärnan Bibi, som gör lite för pinsamma och opassande närmanden på mer än dubbelt så gamle James Bond. Snart står det klart att "Ur dödlig synvinkel" är en miss både vad gäller skurkar och damer, två ingredienser som faktiskt kan bära eller sänka en Bondrulle.

När det nu är dags att summera 70-talets Bond, är det ett smörgåsbord av genrer och stilar man lämnar bakom sig. Roger Moore har för många blivit "the" James Bond, men vissa av filmerna har varit mindre framgångsrika än andra. Science fiction-spektaklet "Moonraker" gick ändå riktigt bra på biodukarna, men när man nu kliver in i nästa decennium efterlyser producenten lite skärpning. Man satsar på en mer jordnära historia, något som ska andas både Sean Connerys tidiga filmer och Ian Flemings romaner. Men det är inte bara humorn som får ryka. Hela charmen och "glimten", hos både karaktären och filmen i sig, försvinner på kuppen.

Inte helt och hållet, dock. "Ur dödlig synvinkel" vågar sig på två lite mer skruvade scener. Den ena är i början, när Bond tar ett sista farväl av en gammal (och förmodad avliden) goding till storskurk. En hisnande helikopterscen slutar med en konfrontation, som jag dock personligen hade kunnat vara utan. Mer skratt bjuds det på i slutscenen, där självaste premiärministern vill tacka Bond personligen för en god insats. (Och är du för ung för att veta vem som satt på 10 Downing Street kring år 1981, så är filmen "Järnladyn" något att se härnäst).

Allt däremellan är en seg soppa som aldrig verkar vilja ta slut.

(00)7 onödiga fakta om "Ur dödlig synvinkel":

Med "Ur dödlig synvinkel" avancerade klipparen John Glen till att bli regissör. Han skulle senare regissera ytterligare fyra Bondfilmer på raken.

Namnet Melina är en hyllning till den första Bondbruden, Honey Ryder. Melina betyder honung på grekiska.

John Hollis, mannen som spelar Blofeld i inledningen, hade en roll i Bondparodin "Casino Royale" år 1967.

Skådespelerskan Cassandra Harris var vid det här laget gift med Pierce Brosnan, som besökte inspelningen och träffade producenterna för första gången - 14 år innan han själv skulle spela 007 i "GoldenEye".

Bernard Lee gick bort i januari 1981, innan han hann spela in sina scener. Av respekt för honom valde man att inte sätta någon ny skådespelare i rollen som M.

Höjdrädde Roger Moore tog till valium och öl för att klara de otäcka bergsklättrarscenerna.

Steven Spielberg var intresserad av att regissera filmen, tills George Lucas kom förbi med manuset till "Indiana Jones"...