Star Wars: The Last Jedi 2017
Synopsis
Den episka Skywalker-sagan fortsätter när hjältarna från ”The Force Awakens” ansluter sig till de galaktiska legenderna i ett storslaget äventyr som avslöjar Kraftens uråldriga mysterier och chockerande sanningar från det förflutna.
Info
Originaltitel
Star Wars: The Last Jedi (Episode VIII)
Biopremiär
13 december 2017
DVD-premiär
16 april 2018
Digitalpremiär
13 april 2018
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Walt Disney Pictures
Åldersgräns
11 år
Längd
Kraften är med "The Last Jedi", ibland
Efter J.J. Abrams strålande inledning är det dags för Rian Johnson att ta över tyglarna för den nya "Star Wars"-trilogin. Episod VIII, eller "The Last Jedi" som det nya kapitlet heter, innehåller stunder av magi som inga fans lär vilja vara utan, även om filmen i stort hade mått bra av att ta större risker.
Så här i efterhand kanske "The Force Awakens" inte var värd den där femman i betyg jag delade ut. Det fanns trots allt ett gäng brister i filmen, och den var väldigt lik den allra första "Star Wars"-filmen, "A New Hope", på lite för många sätt. Samtidigt var den proppad med charm och en typ av plirande lekfullhet som ändå lyckades invagga mig i ett nostalgirusigt välmående som satt kvar långt efter att jag lämnat salongen.
Då stod J.J. Abrams för fiolerna. Nu är det upp till "Looper"-regissören Rian Johnson att sätta sin prägel på det intergalaktiska kriget mellan det välklädda och hånleende imperiet och de snorpanka men heroiska rebellerna. Det kan sägas direkt; de som störde sig på hur lik föregångaren var "A New Hope" lär här få ännu mer vatten på sin kvarn. Ni minns väl hur "The Empire Strikes Back" inleddes? En fråga som alltså inte helt osökt leder oss in på handlingen.
Rebellerna är under attack. Stora stygga First Order kastar direkt i inledningen fram ett enormt skepp, en "Dreadnaught", som har potentialen att släcka den upproriska gnistan en gång för alla. En hektisk evakuering tar vid, och General Leia och Poe Dameron måste göra allt som står i deras makt för att rädda den spillra av hopp som fortfarande finns kvar. Samtidigt, i en galax långt, långt därifrån, får vi återse Rey. Hon har precis lyckats spåra upp Luke Skywalker, som hon hoppas ska hjälpa rebellerna att vinna kriget en gång för alla. Det är alltså en simpel premiss vi ställs inför; ondingarna, under ledning av den mystiske Snoke, har de goda mot repen, och Rey måste hitta både sin inre styrka samt övertyga Luke att återvända för att förhindra ett totalt nederlag.
"The Last Jedi" klockar in på ungefär två och en halv timme. Det är en onödigt lång speltid, och det kanske är därför som första halvan känns lite seg. För trots den relativt simpla handlingen tar det en (ljus-)sabla tid innan jag får riktigt grepp kring vad kärnan i konflikten är. Är det Reys historia? Är det Lukes? Är det Kylo Rens? Sanningen är nog att det är rebellerna, själva upproret, som spelar huvudrollen här, men det sker på bekostnad av den personliga kontakten med karaktärerna. Handlingen är kort sagt lite splittrad, och insatserna känns sällan eller aldrig som att de är på liv och död, vilket är olikt alla andra "Star Wars"-filmer. Vi ska ju sitta och bita på naglarna över våra hjältars öden, och aldrig tvingas tvivla på hur dåligt det egentligen vore om First Order fick styra över galaxerna.
Det finns en hel del som är väldigt bra här också. Produktionsvärdena är som väntat skyhöga, skådespelarna är karismatiska, John Williams musik är grym (även om många stycken använts förr), och en del nyckelögonblick lyckas verkligen frammana den där genuina "Star Wars"-känslan. Ett mycket kärt återseende med en gammal bekant lär få vartenda fan att spricka upp i ett tandlöst nördleende, och jag hade gärna sett mer av den magin.
Min känsla är snarare den här; "The Last Jedi" är absolut inte dålig, den snuddar stundtals vid riktigt bra, men jag hade gärna velat bli mer överraskad. Mer förvånad. Mer känslomässigt engagerad. Mer sju år gammal igen. Det här känns som är en mellanfilm, inte bara i trilogin, utan även för Lucasfilm och Disney. Det är hög tid att damma av de stora strålkanonerna nu, innan publiken drabbas av "Star Wars"-utmattning. Chocka oss lite. Ge oss något vi aldrig sett maken till förut. "The Force Awakens" var gnistan, kärleksbrevet till fansen, men nu hade det varit på sin plats med något nytt. Istället får vi en ytterst habil och underhållande sci-fi-rulle som håller en hög lägstanivå, men som sällan kittlar himlen.
Jag vill avsluta med en bön till J.J. Abrams, som tar över regissörsjobbet igen till nästa film; ta nu en ordentlig risk med "Episod IX". Det är den här nya trilogin värd, och Disney? Lyssnar ni? Ingen kommer ihåg en fegis. Må kraften vara med er!
| 12 december 2017 19:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (33)
The Force Awakens var måhända en kopia av A New Hope. Men vi måste komma ihåg att det hade gått så många år sen senaste filmen samt att Disney ville köra med säkra kort när första filmen skulle lanseras. Alla är inte inbitna fans med alla äldre filmerna i färskt minne.
The Force Awakens var underhållande och nostalgitripparna var episka. JJ Abrahams berättarkonst är i toppklass och hans cliffhangers gav alla ett enormt sug att få veta mer.
Men så kom Rian Johnsons The Last Jedi, där han med den i särklass sämsta och mest urvattnade handlingen försöker överraska tittarna med dåligt tajmade urdåliga skämt.
Inte nog med det, han förnedrar filmhistoriens största filmhjälte och porträtterar Luke Skywalker som en deprimerad gammal gubbe som likt en fegis gömt sig på en öde ö med en enda önskan att få dö.
Varför denna förnedring?
Vad tillförde det handlingen och bidrog till att föra handlingen vidare?
Rian Johnson gjorde heller inga försök att svara på de frågor som fansen väntat på o två år.
Endel fans och tittare går på de dåliga efterkonstruktionerna och ursäkterna som Disney matar journalisten med. Men de inbitna fansen förstår att SOLO floppade pga backlashen efter The Last Jedi och Rian Johnsons arroganta bemötande av kritiken.
Om Disney gjorde bra Star Wars-filmer som Rouge One och The Force Awakens, så hade inga fans tuckt att en film per år eller var 18:e månad var för mkt.
Disney skulle sparka Rian Johnson och om den sista filmen i sequel-trilogin blir bra - då är Kathleen Kennedy förlåten.
Man får göra fel, men att erkänna sina tillkortakommanden är enda vägen till förståelse och förlåtelse.
De som inte förstår den massiva kritiken mot The Last Jedi, förstår inte heller hur fimlen skadat själva ursprungshandlingen i hela Star Wars sagan. Makalöst att Rian Johnson med en enda film faktiskt raserar allt vad tex en Jedi riddare står för. Filmen har även dödat möjligheterna för en fortsättning i sann Star Wars anda.
De jag chattat, diskuterat och träffat som tyckte the Last Jedi var bra har ofta inte sett orginalfilmerna, endel säger sig ha sett dem men "kommer inte riktigt ihåg" de gamla filmerna mm.
På en gång kan man avfärda dessa och enkelt säga att de inte är Star Wars fans (även om de tycker det själva).
Vidare finns det många tjejer och kvinnor som låter sig dras med i den påtvingade pinsamma feministiska agendan, o h försvarar filmen enkom pga det.
Kanske är lätt att som kvinna ryckas med i ngn slags euforisk hämnd av att se kvinnor i ledande positioner trycka ner och förnedra män. Eller se vår tids största filmhjälte och många pojkars förebild, somen gammal deprimerad fegis som gett upp allt på en öde ö.
Men om man verkligen står bakom jämlikhet och feminism, så måste man inse att detta inte är rättväg att gå. När i filmvärlden, och även verkligheten, är det befogat att lyfta fram en skitstövel som gör ner andra och egentligen bara är en översittare. På så sätt porträtteras Vice Admiral Holdo. Så bygger man inte upp en hjälte, vre sig dene är man eller kvinna.
Många sanna feminister ogillar The Last Jedi, just för de dåliga och pinsamma övertydliga försöken att föra fram feminism i filmen. Sättet Rian Johnson och Kathleen Kennedy vill nå ut med "starka kvinnor" skapar bara hat och motstånd mot just jämlikhet. Här kan man verkligen snacka om kontraproduktivitet. Skämskudde för denna pinsamma politisering av filmer! Det är en förolämpning mot tittarnas intellekt och för "starka kvinnor" i det verkliga livet.
Vill man skapa kvinnliga hjältar måste de vara lätta att tycka om, växa med motgångar, vara en underdog som får kämpa och förtjäna sitt hjälteskap, precis som manliga hjältar.
(Om ngn undrar så är jag själv feminist)
Sen finns det kareogorin unga som växt upp med alla superhjälte-filmer, som bara fascineras av specialeffekter och animationer(CGI). Håller med om att The Last Jedi hade bland de bästa actionscener vi sett, fantastiskt vackra bilder och bra CGI - men trots detta gör det INTE The Last Jedi till en bra film. En bra film måste ha en handling som köper genom filmen. Och speciellt viktigt när denna film är andra episoden i en trilogi, så måste den dels ge svar och ta vid där första episoden slutade. Den måste även skapa en längtan och förväntan att vilja se nästkommande sista episod. Ingetdera lyckades The Last Jedi med. Kontinuiteten är lka med noll!
Sista filmen för denna gång, nu är det en ny trilogi på väg och det känns lite som dem vattnar ut i all oändlighet, den var bättre än förra filmen dock. Bättre flow och storyn flöt på bra för att vara 2,5 tim lång?! Snygga detaljer med det röda saltet, annars var det inte så mycket wow. Känns som det behövs komma nya roliga karaktärer om dem ska överleva en trilogi till??!!
Kul att återse Princes Leia och Luke Skywalker men det var allt..betyget får en godkänd trea och då är jag väldigt snäll!!
Cast: Adam Driver, Daisy Driver, Oscar Isaac mfl...
AAA