Non-Stop 2014

"I will find you. And I will kill you." Hårda ord från "Taken", som sedan dess odödliggjorts i miljoner memes på nätet. Som en påminnelse finns mängder av skämtbilder kring Liam Neesons andra viktiga insatser i filmvärlden: han har trots allt tränat upp både Anakin Skywalker och Batman. Vid det här laget är väl ingen dum nog att kidnappa hans dotter, hota hans fru, eller kapa ett plan där Liam Neeson är ombord?

En gång i tiden var Neeson en karaktärsskådespelare att räkna med. Oscarsstatyetten var inte långt borta när han spelade Schindler, och han följde upp Spielbergs krigsdrama med fler starka prestationer. På äldre dagar har det snarare handlat om muskelstyrka, då han permanent växt in i rollen som hårdhänt actionfarbror som bryter nacken av busar utan att blinka. Neeson gör det enkelt för sig, skulle man kunna tycka, men han har samtidigt blivit en popkulturell ikon som bara Chuck Norris kan utmana. Han har sett till att sparka röv i flera stora filmserier och blivit populärare än någonsin.

Så, jo, här kommer ännu en actionthriller av typen Neeson vs terrorister. Klockan tickar, mysteriet tätnar, och vår hjälte blir bara argare hela vägen fram till den knytnävshårda uppgörelsen. Och visst får fansen valuta för pengarna.

Den lilla detaljen som gör stor skillnad i "Non-Stop" är att handlingen enbart utspelar sig i luften, under en sextimmarsflygning mellan New York och London. Neeson spelar Bill, en av alla de Federal Air Marshals vars uppgift sedan 11 september 2001 är att smälta in på passagerarflygplan och se till att ingen ställer till med något dumt. Bill hinner knappt sätta sig tillrätta och spänna fast bältet innan en illasinnad individ smsar honom sina planer: det visar sig att någon ombord tänker börja döda passagerarna, en i taget, fram tills en stor lösensumma betalas ut.

Flygplan är tacksamma miljöer för en nagelbitande thriller. Man skapar ett mikrokosmos där ingen tar sig in eller ut, och minsta hot kan innebära livsfara för ett hundratal personer. Ett upplägg som är svårt att misslyckas med på film. "Non-Stop" levererar spänning non-stop där varje nytt steg är svårt att förutse och antalet misstänkta är stort.

Filmen är Liam Neesons andra med Jaume Collet-Serra efter "Unknown". Regissören är lyckligtvis två snäpp mer sofistikerad än Olivier Megaton (ansvarig för "Taken 2" och den kommande trean). Han dras inte bara mot dumaction utan försöker här bygga upp en stämning av osäkerhet och paranoia, och toppa med en gnutta amerikansk post-9/11-rädsla - även om alla referenser till tidigare ödesdigra flygkapningar känns smaklöst påklistrade och överflödiga. "Non-Stop" är trots allt en underhållningsthriller och behöver inte försöka vara något annat, eller något viktigare än så.

Samtidigt är det svårt att inte tänka på hur bra "Non-Stop" hade kunnat bli i Hitchcocks regi, eller åtminstone av någon som hedrar hans anda. De stora vändningarna uteblir, och jag ser flera förlorade möjligheter som hade kunnat lyfta filmen till högre höjder. Collet-Serra missar att plocka upp på intressanta trådar som - tänk om allt bara händer i Bills huvud? Det finns hintar på att den alkoholiserade och livströtta hjälten fått hjärnspöken, men det spåret får aldrig fäste. Lika lite som vi tittare får engagera oss i jakten på gärningsmannen. Historien är upplagd som ett mysterium men det finns absolut inga ledtrådar för amatördetektiverna i publiken att följa, vilket är enligt mig ännu en missad chans. En vassare regissör hade kunnat leka med några extra lager. Vi kan bara luta oss tillbaka och vara säkra på att de mer kända ansiktena bland passagerarna kommer, förr eller senare, att få en viktig uppgift att fylla.

Utom Lupita Nyong'o. Årets största filmsynd måste vara att man inte utnyttjar henne tillräckligt, eller överhuvudtaget. Nyong'o, som sedan den här inspelningen gick och vann en Oscar för "12 Years A Slave", får mest glida omkring i bakgrunden som en annan kaffeflicka. Julianne Moores roll som Bills nyfikna stolsgranne må redan vara brottsligt liten, men tro mig, någonstans sitter det just nu en filmproducent och sliter av sig håret för att man missade att ge Hollywoods stigande stjärna mer plats.

Det är annars en fullt duglig thriller som aldrig lär få visas på ett flygplan, men funkar gott för en verklighetsflykt i biomörkret i ett par timmar. Snart gör Collet-Serra och Neeson sin tredje film ihop, "Run All Night" där också Joel Kinnaman medverkar. Jag kan redan nu se filmaffischen framför mig: Liam Neeson med ett skarpladdat vapen i handen och hämnd i blicken. Det har trots allt blivit ett vinnande koncept.