Han är mannen bakom klassiker som "Carrie", "I nattens mörker", "De omutbara" och "Scarface". Hans senaste film heter "Passion" och har svenska Noomi Rapace i en av huvudrollerna. MovieZine mötte 73-årige Brian de Palma i Paris för ett långt samtal om hela hans karriär.
Hur var det att arbeta med Noomi?
- Väldigt spännande. Hon har en oerhörd kraft, hon kan vara allt från patetisk till skrämmande. Det är som att regissera en vulkan. Hon och Rachel McAdams, som spelar den andra huvudrollen, trivdes väldigt bra ihop. Det var för övrigt Noomi som såg till att Rachel fick höra talas om projektet - jag hade redan kontakt med Noomi, och hon hade redan gjort en film med Rachel och kollade med henne om hon var intresserad av den andra huvudrollen.
"Passion" är en remake av en relativt färsk fransk thriller. Vad var det som gjorde dig intresserad?
- Det var helt enkelt så att en producent hade köpt remake-rättigheterna och han skickade manuset till mig. Jag tycker om att regissera kvinnor, och jag ville göra någonting annorlunda. Det här är en thriller där man på slutet inte ska vara riktigt säker över vad som har hänt - är det sista mordet verkligt eller en mardröm? Handlingen är en spännande maktkamp - det handlar om mind fucking.
Det är en fransk film, på engelska, inspelad i Berlin. Den staden ser rätt häftig ut i din film, hur lyckades du med det?
- Ja, jag har hört det från andra som sett den, att de ser byggnader som de tidigare inte visste fanns. Kanske krävdes det ett utländskt öga...
Du gillar att ha med drömmar i dina filmer, de förekommer från "Carrie" och framåt.
- Ja, drömmar ger mig en möjlighet att göra mycket mer. Det är intressant att gå in i en drömvärld, det finns en sådan ambivalens där. "Carrie", "Djävulens blodsband", "I nattens mörker"... Jag har ofta använt det. Många av mina egna idéer kommer från drömmar, och de kan inte bli för konstiga. "Drömmer jag"... det där är något som alltid tar med publiken ut på en resa.
Är du trött på frågor om Hitchcocks influens på det du gör?
- Ja. Jag har fått svara på den frågan, om frågan om våldet i mina filmer, i fyrtio år nu. Hitchcock skapade den moderna filmens grammatik, men idag är vi inte många som praktiserar det fortfarande. Det är Tarantino och det är jag. Det är nog inte fler.
Pino Dinaggio gör oftast musiken till dina filmer. Hur jobbar ni?
- Jag lägger ett soundtrack med musik som redan finns. När jag tycker att jag har hittat något skickar jag det till Pino och säger "gör nåt som fungerar som det här". Och sedan början har experimentera. I "Passion" skulle musiken vara enkel, den fick inte vara för tung.
Hur tekniskt kunnig är du?
- Jag är väldigt väl medveten om all ny teknologi och om allt det kan göra för att förenkla det att göra film. Smartphones har revolutionerat samhället. Den nya generationen kan ju till och med finansiera sina egna filmer. Det har aldrig förekommit förut. Nu kan vem som helst göra en film, och redigera den på sin dator. Det finns inga ursäkter längre. Om man manus och skådespelare är bra, så kan du göra en bra film. Det enda negativa är när man ser unga par där båda sitter och stirrar in i sina telefoner. Vad har hänt med romantiken?
Du gjorde många experimentella filmer i början?
- I början av sin karriär gör man allt. Det var min tredje film, "Greetings", som fick det att sakta börja rulla för mig. Det stora genombrottet kom med "Carrie", som faktiskt var min tionde film.
Hur ser du på framtiden?
- Jag tror att film kommer inte att finnas om tio år. Jag filmade "Passion" på film, men den visas digitalt. Däremot är jag inte så säker på 3D. Det är en gimmick, och det krävs att du ska ha en bra historia för att det ska fungera.
Det var du, Scorsese, Spielberg, Lucas och Schrader som kallades "the movie brats".
- Vi var ett gäng regissörer som kom på 70-talet samtidigt som det gamla studiosystemet började försvinna. Filmer som "Easy Rider" hade sett till det. Vi hade en möjlighet att ta över, men sedan kom studiosystemet tillbaka på ett helt annat sätt.
Stämmer det att det var du som skrev inledningstexten till den första "Star Wars", den där texten som rullar i början?
- Inte riktigt. George är en god vän, och vi var där, Marty, Steven och jag, och vi såg "Star Wars" och blev förbluffade över vad han hade gjort. Men inledningstexten var väldigt lång och väldigt krånglig, så jag kortade och förenklade den. Så det blev mitt bidrag - jag liksom rätade ut texten.
Du var väl en av de första som arbetade med Robert de Niro?
- Ja, jag hade satt ut en annons och han kom på en provfilmning, och jag regisserade honom i ett par pjäser. Sedan gjorde vi filmerna "Greetings" och "Hi Mom" tillsammans. Det var länge sedan jag träffade honom nu.
Hur ser du på Oscars och andra belöningar?
- Det handlar bara om publicitet. Det är inte värt någonting annat. Awards är bara TV-shower där skådespelare har klätt upp sig och går på röda mattan. Varför gör de det? God knows.
Har du på känn att en film du gjort kommer att bli en hit?
- Det är alltid en överraskning. Det händer att man har det på känn, som med "De omutbara". Men se på "Scarface". Den var så oerhört kontroversiell när den kom, och man försökte få mig att klippa sönder den. Hollywood hatade filmen. Det var först när den kom ut till publiken som alla förstod att här fanns någonting som skulle fungera. De flesta av mina filmer har varit en mardröm att jobba med på det sättet, förutom de säkra hitsen "De omutbara" och "Mission: Impossible". Där visste vi ju att Tom Cruise skulle garantera publik.
Du talade om "Carrie" förut. Slutet där var ett riktigt chockslut.
- Ja, och det har imiterats sönder och samman sen dess. Idag är det svårt att chocka en publik på samma sätt. Men det finns sätt att göra det på, jag experimenterar med det.
Kimberly Peirce har gjort en nyinspelning av "Carrie", kommentar?
- Jag känner henne sedan många år tillbaka och jag tycker hennes film ser intressant ut. Det är länge sedan jag träffade Stephen King nu, men jag tror att hans bok "11/22/63" skulle kunna bli en bra film.
Bryr du dig om recensioner?
- Jag följer dem egentligen inte. Ibland får jag bra kritik, ibland inte. Det finns egentligen inga riktigt bra kritiker längre. Det finns några intressanta talkshows på Internet och det finns några podcasts där det känns som om man lär känna kritikern ifråga.
Du gillar att göra stiliserade tagningar?
- Ja, när det finns möjlighet att få en scen att se riktigt stiliserad ut, så tar jag gärna det tillfället. Skakiga tagningar får mig att bli tokig. Sätt kameran på ett stativ, herregud, varför måste den hoppa och skaka?
Hur ser du på det som görs på TV numera?
- TV är ett medium som drivs av författare och producenter. Serier som "Sopranos" och "Mad Men" ger möjligheten att skapa oerhört långa karaktärsberättelser på ett helt nytt sätt. Man kan utveckla dem under många år.
Och du ska göra en ny film med Al Pacino igen?
- Filmen heter "Happy Valley" och handlar om Joe Pasterno, som var en mycket framgångsrik fotbollscoach, men som fick se sin karriär slås sönder när det framkom att han och andra hade skyddat en pedofil som jobbade i laget. Det var en oerhörd skandal. Vi har precis börjat förbereda produktionen.
Brian de Palmas "Passion" släpps på Blu-ray och DVD den 19 juni.
Intervjun publicerades först i MovieZines tidning nr 3, april 2013.
