Resident Evil: Apocalypse 2004

När Alice (Milla Jovovich) vaknar upp naken på ett sjukhus med alla mysko sladdar i pannan och upptäcker att hon är helt ensam, inser hon att någon har släppt ut de blodtörstande levande döda, och därmed smittat ner så gott som hela Raccoon City. Hon får tag i en puffra, drar på sig lite kläder (inte lika stylish som den röda klänningen i första filmen, tyvärr) och ger sig av för att leta efter andra överlevande. På vägen upptäcker hon att hon begåvats med superkrafter vilket gör att hon är betydligt starkare och snabbare än förut.

Paul WS Anderson ville hellre ta sig an ”Alien vs Predator”, och lämnade över registolen till Alexander Witt. En herre som här regidebuterar efter att ha jobbat som fotograf vid flertalet actionsuccéer – ”Speed”, ”Twister”, ”xXx”, ”Black Hawk Down”… Ja, tydligen har han snappat upp ett och annat på vägen för ”Resident Evil: Apocalypse” är en riktigt actionfylld rulle. Du kan till och med glömma ordet rysare, något blod eller äckeleffekter stöter ni inte på här. ”Resident Evil: Apocalypse” är ren och skär action – men jäkligt snygg action, bör tilläggas.

Och så var det Milla, ja… Förbered dig på att hon är borta stora delar av filmen för att lämna plats åt de nya, rätt ointressanta karaktärerna. Förbered dig på att hon nu fått superkrafter, vilket får henne att skutta runt och slåss som om hon gick på steroider. Men – förbered dig också på att hon är SÅ jävla cool! Det är dags för Trinity, förra årets grymmaste kvinnliga actionhjälte, att lämna över trofén till Alice. En snygg, tuff brud med vapen i handen – ja det behövs inte mycket för att undertecknad ska lämna biografen med ett stort fånleende på sina läppar.

Nya Super-Alice stöter så småningom på ett gäng snutar med tuffa Lara Croft-kopian Jill Valentine (Sienna Guillory) i spetsen. Förutom alla zombies och diverse andra söta monster från första filmen är ett större hot ute efter dem – Matt, som efter ett experiment muterat till Nemesis. En snabbskjutande och riktigt ugly blandning av Hulken och Terminator. Kampen för överlevnad, på Raccoon Citys mörka gator packade med rökmaskiner, kan börja.

Jag vet att många inte gillade den första filmen då det tydligen inte var speciellt likt spelen. Jag har aldrig fastnat för "Resident Evil"-spelen, däremot tyckte jag filmen var suverän. En skön stämning rakt igenom, inte minst tack vare fotot och musiken. Mina förväntningar på "Apocalypse" var därför ganska höga, jag vet att man inte ska förvänta sig alltför mycket av uppföljare, men den hamnade inte så långt ifrån dem ändå. Det är nästan så jag skäms lite grann för att jag ändå gillar den. I TV-världen finns ett passande ord för det: ”guilty pleasure”, alltså skräpprogram som dokusåpor och liknande - som man bara inte kan slita sig ifrån. Men actionscenerna är fruktansvärt snygga, och så överdrivna till max att det blir riktigt underhållande och komiskt. Vi kan ge oss fan på att varenda avfyrad kula kommer att flyga förbi kameran i slowmotion… I love it!

Dessutom tycker jag att man på ett ganska bra sätt fångat spelkänslan - nej, jag har som sagt inte spelat just ”RE” så mycket men det känns som ett dataspel: folk går runt i olika miljöer. Folk träffar på zombies. Folk skjuter dom eller så har dom slut på ammo och blir bitna. Det saknas bara att det hänger ett medicinpack i luften nånstans och snurrar.

Manuset är stundtals riktigt dåligt, karaktärerna känns väldigt onyanserade och upprepar samma repliker om och om igen. Detsamma gäller storyn. Någon i gänget blir biten – ”du har tre timmar kvar att leva! Vi borde skjuta dig på en gång” – ”stopp! Vi kanske behöver honom” – han blir en zombie och biter nästa person i gänget innan han blir skjuten – ”Aaaaahhh!” – samma sak upprepas fem gånger till. Se det inte som spoilers, jag vill bara varna för den dåliga fantasi som råder här ibland. Samtidigt blev jag positivt överraskad vi några tillfällen. ”Red Queen”, som vi mötte i första filmen gör ett kärt återseende i en ny skepnad. Och slutet lyckas precis som den första filmen få oss nyfikna på en tredje del.

Så var det betyget. Hjärtat säger 3 men förnuftet 2. Det får bli en kompromiss, helt enkelt…