Trolljägaren 2010

Trollfenomenet var fram tills "Shrek" rätt begränsat till sagor och John Bauers målningar. Sällan har de ansetts skrämmande eller ens särskilt spännande men i Norge har man uppenbarligen en helt annan syn på troll och den här filmen leker glatt med tanken att hungriga jättetroll huserar i de norska fjällen.

Liksom de inte helt okända "Blair Witch Project" och "Paranormal Activity" så påstår man här i prologen att filmen består av upphittat och ihopklippt filmmaterial. Vad som följer är en "dokumentär" där tre filmstuderande ungdomar ger sig ut för att följa en björntjuvskytt vars sysselsättning rör relativt större varelser. Gissa tre gånger om det är regeringen som hemlighåller att bergen är bebodda av gigantiska troll...

Det är sällan man ser så lekfull och uppfinningsrik film som trots sin "stulna" berättarstil ambitiöst skapar en njutbar helhetsupplevelse. För till skillnad från nämnda, amerikanska motsvarigheter, och även "Cloverfield", så finns här en egensinnig känsla för humor och satir. Vissa delar av manuset är fullständigt klockrena och man sitter igenom filmen med ett nästan ständigt brett leende.

Vad som bättre är så matchas härlig dialog med träffsäkra specialeffekter. Man har inte kompromissat när det gäller bestarna utan levererar både imponerande och ganska obehagliga troll av alla former och typer, inspirerade av norske illustratören Theodor Kittelsens kända teckningar. Att en norsk film av denna sort skulle få en kräsen effektnörd som undertecknad att tappa hakan var ingen högoddsare.

Missta dock inte filmen för någon parodi. Trots svidande politisk satir och fnissiga one-liners så behandlar man ämnet  seriöst och med en genuin kärlek till berättelsen. Det finns fakta, bakgrundshistorier, anekdoter och en respekt för mytologin. Sagoklyschor, som att troll kan lukta till sig blodet från kristna avhandlas effektivt och det finns subtila blinkningar till amerikansk monsterfilm utan försök att imitera Hollywood. Däremot lär regissören och manusförfattaren André Øvredal (hans andra film och första på tio år!) kunna välja och vraka bland erbjudanden i väst framöver. Hans fingertoppskänsla skulle kunna blåsa liv i vilken "Godzilla" som helst.

Skådespeleriet är utan tvekan godkänt. Otto Jespersen gör tacksamt den tillbakadragne, tystlåtna machojägaren med stil utan att förvandla honom till någon stereotyp. Dessvärre faller filmen lite på en upplösning som inte lever upp till resten av filmens kvalité. Man målar med prologen in sig i ett hörn och slutet lämnar en del att önska.

Annars en snygg, kul, spännande och underhållande film som bara tappar luften lite i finalen. Men ett sista tacksamt sista politiskt skämt gör att man lämnar salongen nöjd. Och troligen kan se fram emot fler, större filmer från det här gänget.