5 svenska Oscarsbidrag som borde ha blivit nominerade

Av de sammanlagda 55 filmerna Sverige skickat som bidrag har hela 15 stycken gått vidare till nominering. Men medan det finns en par filmer som blivit nominerade, som ”Käre John” (1964), ”Ingenjör Andrées luftfärd” (1982) och ”Oxen” (1991) som inte så många idag har sett (utan att mena att det nödvändigtvis är dåliga filmer), så finns det också en rad med svenska klassiker som skickades in som bidrag, men som bortsågs av nomineringsjuryn.

Här nedan följer fem svenska Oscarsbidrag som hade kvalité nog att åtminstone hamna bland de fem nominerade till en Oscar för Bästa utländska film.

Roy Anderssons debutfilm från 1970 fortsätter att förälska oss och räknas fortfarande (med all rätt) som en stor svensk klassiker. 

När man ser på många av dagens svenska ungdomsfilmer förstår man verkligen hur pass mycket rätt Anderssons film håller sig. Den är snyggt filmad, skriven och regisserad, den är berörande, den har övertygande skådespel och, framför allt, blir inte överdramatisk. Det är bara ”Fucking Åmål” som har lyckats så bra. Scenen på fotbollsplanen hör dessutom till en av de finaste scener som någonsin filmats.

Visserligen har Oscarsakademins nomineringsjury nog aldrig varit ett så stort fan av Roy Andersson. Han har nämligen regisserat fyra Oscarsbidrag, varav inget än så länge blivit nominerad. Men ”En kärlekshistoria”, som är kronan på hans verk av tragikomiska filmer, känns som en målmedveten film med mycket stil och själ som borde ha klassats som Oscarsnominerad.

I enighet med de flesta hör Ingmar Bergmans ”Persona” från 1966 till regissörens mest experimentella och gripande filmer. Filmen om sjuksköterskan Alma och skådespelerskan Elisabeth är en klar måste-se-film som berör. Även Sveriges samtida kritiker jublade när filmen kom ut och välförtjänt utsågs den till Bästa film på Guldbaggegalan och Sveriges Oscarsbidrag, men utan att bli nominerad.

Den uteblivna nomineringen var dock ingenting som Bergman själv klagade över. Trots att han ansåg att ”Persona” tillsammans med ”Viskningar och rop” vara hans två egna bästa filmer, var han ingen beundrare av Oscarn. Han skrev till och med ett brev till Oscarsakademin där han förklarade att ”jag anser att Oscarsnomineringar är en förödmjukelse för filmkonsten och ber om att få bli fri från juryns uppmärksamhet i framtiden.” 

Trots detta vann Bergman totalt tre Oscars efter det här brevet och han är än idag den enda regissören som regisserat en svensk Oscarsvinnare i Bästa utländska film-kategorin.

I början av 2015 var det många som trodde att Ruben Östlunds skiddrama skulle kunna ta hem den första Oscarsnomineringen för bästa utländska film på tio år. Dock uteblev nomineringen vilket även resulterade i en uppmärksammad video där Östlund bryter ihop totalt.

”Turist” är en snygg och välskriven film och uppfyller många av de förväntningar man ofta har på en nominerad i kategorin bästa utlänska film. Den tar bland annat upp intressanta frågor som berör människans instinktiva och moraliska ställningstaganden. 

Filmen fick också internationell uppmärksamhet genom nomineringar till inte mindre än 20 olika filmpriser världen över, bland annat till en Golden Globe och Bafta, och vann dessutom en Critics Choice Award.

Det är kanske inte många som vet det men jo, ”Det sjunde inseglet” var Sveriges Oscarsbidrag 1957. Med tanke på den höga grad den filmen har idag är det konstigt att den inte ens blev nominerad. 

När den släpptes var den till och med större just i USA än i Sverige. Medan den här bara ansågs vara en väldigt bra film, tyckte de amerikanska kritikerna att den var en kulturell väckarklocka och filmen som gjorde Bergman till ett stort filmnamn i Staterna. Antagligen var det filmens tajming som gjorde den så stor där, i och med de unga amerikanernas frigörelse från kyrkan och frågor om livet. 

Så, en Oscarsnominering hade knappast gjort ”Det sjunde inseglet” större än vad den fortfarande är idag, men den hade trots det varit kolossalt välförtjänt.

Dessutom så får man räkna med det faktum att Svenska Filminstitutet bortsåg ett annat av Bergmans mästerverk ”Smultronstället”, som kom ut samma år, för att istället skicka den här som bidrag.

Jan Troell är en mästare på film och enligt mig så är ”Maria Larssons eviga ögonblick” kronan på verket. Tre av hans filmer har varit nominerade för Bästa utländska film, bland annat ”Utvandrarna”, som även blev nominerad för Bästa film och även gav Troell en manus- och regi-nominering. 

”Maria Larssons eviga ögonblick” utspelar sig under 1900-talets första år och berör på många sätt den svenska arbetarkvinnans frigörelse, i det här fallet sjubarnsmamman Maria Larsson, vars liv får en helt ny vändning genom hennes nyfunna intresse att fotografera, mycket till hennes alkoholiserande makes irritation. Filmen har mycket bra skådespel och Troells kombination mellan kamera och regi fungerar exemplariskt.

Liksom Östlunds ”Turist” hamnade ”Maria Larssons eviga ögonblick” på Akademins kortlista över sju utländska filmer som gått igenom första gallringen, men blev i slutändan utan nominering. Filmen fick alltså nöja sig med en Golden Globe-nominering när den förtjänade mycket mer än så.

"Mannen på taket" (1976), "Fucking Åmål" (1998), "Ronja Rövardotter" (1984), "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron" (2014).