De 10 sorgligaste barnfilmscenerna

När man pratar om sorgliga och starka scener i film kommer ofta filmer som "Schindler's List", "12 Years a Slave" och "Titanic" på tal och med all rätt. De är alla starka filmer. Men faktum är att det i många fall är barnfilmerna som har fått oss att gråta i biosalongerna eller i tv-soffan.

Jag har här samlat tio scener av scener från barnfilmsvärlden som har påverkat mig mest under åren.

Scenen där Bambis mamma dör är för många synonym med sorgliga scener i filmvärlden, detta trots att hennes död sker utanför bild. Men med subtil stråkmusik och skickligt tecknande lyckades Disney skapa en oförglömlig scen. Personligen har denna scen aldrig varit en av de starkaste scener som följt mig genom livet och därför får den nöja sig med tionde plats.

Inget öga kan vara torrt när Dumbo efter en längre tid återförenas med sin mamma som sitter inspärrad i en vagn efter att försvarat Dumbo mot en elak skitunge. Scenen blir extra stark då de under sitt möte inte kan se varandra utan endast kan kommunicera med varandra genom sina snablar. Samtidigt spelas en vaggvisa och bilder från andra djurfamiljer på cirkusen som gör sig redo att lägga sig visas. En närhet som Dumbo och hans mamma inte kan uppleva. 

Efter en lång resa för att rädda landet Fantasia kommer krigaren Atrayu och dennes häst Artax till Sorgens träsk där den som inte kan övervinna sin sorg drunknar. Huruvida hästar kan känna sådan sorg låter jag vara osagt men det gör inte scenen, där Artax sakta men säkert sjunker mot sin död mindre känslosam. Idag känns inte scenen lika överväldigande för mig men när mitt yngre jag såg filmen var den hjärtskärande och jag kan förstå varför.

Scenen där änkan Tweed tvingas lämna Micke i ett naturreservat är en av de jobbigaste filmsekvenser som jag någonsin har upplevt. Man delar sorgen med både Micke och änkan Tweed, som att det inte räckte med den fruktansvärda känslan Micke känner att bli övergiven och inte förstå varför, så får vi även ta del av Tweeds sorg hur det känns att svika någon. Även fast det är för att i hemlighet rädda denne från att bli ihjälskjuten.

Baloo och Mowgli har under filmens gång skapat ett fader-son förhållande. Därför sitter man med hjärtat i halsgropen när Baloo ger sig in i kampen mot Shere Khan för att rädda Mowglis liv. När resultatet slutar med att Baloo “dör” blir sorgen extra påtaglig eftersom man sekunder senare hoppats att Baloos hjältemodiga insats skulle sluta lyckligare. Som i många andra Disneyfilmer är detta en falsk död men när det uppdagas börjar man istället gråta av glädje.

Mordet på Mufasa ses nog av de flesta som den värsta scenen i Disneys historia. Det är en hjärtskärande scen där man inte bara, tillsammans med Mufasa, chockas av Scars svek utan också känner sorgen som Simba känner då han förlorar en av sina föräldrar och tror att det är hans fel.

"E.T." är inte bara en av de mest känslosamma och magiska familjefilmerna som någonsin gjorts, mycket tack vare den genomgoda varelsen E.T.s personlighet. Därför är scenen där han plötsligt blir sjuk och dör väldigt traumatiskt då det, på alla sätt och vis, är han som är huvudrollsinnehavaren. Detta tillsammans med kompositören John Williams fantastiska musik gör att detta är en av de sorgligaste momenten i filmhistorien. (De kom givetvis att visa sig att E.T. inte alls var död men det gör inte scenen mindre känslosam och framförallt inte första gången man ser filmen.)

För att rädda sin vän och staden som denne bor i väljer filmens titelkaraktär att offra sig genom att kollidera med en kärnvapenmissil. Att roboten, som egentligen är skapad för förstörelse går emot sin programmering och väljer att bli mer som sin personliga hjälte Superman trots att han vet att han inte kommer att överleva smällen gör scenen ännu starkare.

Scenen där Lillefots mamma dör efter att ha offrat sig för att rädda Lillefot och Cera från filmens antagonist Vasstand är en scen som jag än idag har svårt att se utan få fuktiga ögon. Att Lillefot efter detta är helt lämnad ensam åt sitt öde, plus det faktum att det på sätt och viss är hans fel att hans mamma dog, gör scenen ännu starkare.

Den absolut sorgligaste scenen från min barndom är när myran, som under filmens gång har blivit vän med filmens huvudkaraktärer, dör efter att ha räddat dem från en skorpion. Under flera dagar var jag helt förstörd av filmen och än idag drar jag mig för att se filmen eftersom jag alltid blir frustrerad över att myran var tvungen att offra sig för de tröga snorungarna.