Topp 10: Filmerna du missade 2014

Vi skrattade åt ”22 Jump Street”, vi grät till ”Förr eller senare exploderar jag”, åt popcorn till ”Godzilla” och försökte förstå oss på ”Interstellar”. Det är viktigt att hålla sig uppdaterad med årets hetaste filmer för att inte halka efter i hetlevrade kulturdebatter. Det är dock lika viktigt – om inte för ens rena, filmälskande själ – att inte missa de smala indiefilmerna som kanske saknar stora stjärnor och effekter men erbjuder desto mer spännande, gripande och roliga historier. Här tipsar Andreas Samuelson om 2014 års bästa filmer du missat.

En dokumentär av typen där ett intresse för temat knappast krävs. För någon som somnar till tanken kring tennis så är troligen inte namnen Billie Jean King eller Bobby Riggs familjära. Men det är en spännande och inte minst (i vårt jämlikhetsdebatterade samhälle) relevant historia om när den senare – ett pensionerat, manschauvinistiskt tennisproffs – utmanar valfri kvinnlig spelare för att bevisa deras inkompetens, varpå King till slut steg fram. Ett starkt stycke sport- och feministhistoria med utmärkt, 70-talsstöpt soundtrack.

Gripande, udda drama om kulturkrocken mellan en isländsk by och en ung kvinna som anammat sin döda brors heavy metal-livsstil. Unik och välspelad liten film som undviker stereotyper och berättar historien med starka, djupodlade karaktärer. Både skådespelarna, speciellt nykomlingen Thora Bjorg Helga i huvudrollen, och regissören Ragnar Bragason med sin personliga stil, imponerar.

Det tog ett år innan det palestinska, Oscarsnominerade dramat landade i svenska biografer och gick oförtjänt ouppmärksammat förbi. Och det är ren skam med tanke på hur sevärd den är, oavsett ens åsikter kring konflikten Israel/Palestina. Historien om en bagare/frihetskämpe som tvingas bli infiltratör inom militären ger inga enkla lösningar eller svar utan triggar upp spänningen med en brutal verklighet och spännande karaktärer. Debutanten Adam Bakri är dessutom ett fynd i huvudrollen. 

Suggestiv, holländsk (!) thriller med nattsvart humor där en mystisk lösdrivare med lömska planer flyttar in hos ett krisande överklasspar. Udda film som leker med fantasin på ett nästintill briljant vis och där det brutala (men aldrig utstuderade) våldet i kombination med subtilt spel skapar en obehaglig atmosfär som smittar av sig på publiken.

Brittiska komikern och skådespelaren Richard Ayoade följer upp sin underskattade regidebut ”Submarine” med en surrealistisk, Kafka-liknande thriller som heter duga. Jesse Eisenberg tar ett steg utanför sin neurotiska trygghetszon när han spelar en socialt handikappad kontorsråtta och dennes klart mer karismatiska – men farliga – dubbelgångare. Läcker, psykologisk tragikomedi.

Jack O’Connell, snorungen från ”This is England” och ”Eden Lake”, har vuxit upp till en sjuhelvetes skådespelare och här är det knappast någon gentlemankaraktär han levererar. Han är suverän som Eric, en våldsam, bångstyrig tonårsligist som förflyttas till från ungdomsfängelse till vuxen anstalt när han blir myndig. Brutalt men ärligt fängelsedrama stärkt av en gripande son-och-far-relation. Förstklassiga biroller, speciellt Rupert Friend (”Homeland”) och Ben Mendelsohn (”The Place Beyond the Pines”) som psykolog respektive fadern.

Kristen Wiig och Bill Hader är mest bekanta som komiker från ”Saturday Night Live” och en handfull komedier men i det här dramat tar de sig an mer seriösa roller, och gör det med bravur. Hader är en homosexuell, misslyckad skådespelare som försöker ta självmord och Wiig är hans tvillingsyster som gått i samma tankar men tar hem honom för vad som blir en minst sagt svajig återförening. Gripande men även roande film där huvudrollsduons talanger och kemi imponerar. Scenen där de mimar till 80-talsdängan ”Nothing’s Gonna Stop Us Now” är en av årets bästa.

Originalet var en blodig, underhållande norsk zombiefilm mest uppmärksammad tack vare – att den var en norsk zombiefilm. Uppföljaren, som tar vid där första slutade, är klart överlägsen med sitt rappa tempo, fräcka idéer, påhittiga filmreferenser och brutala splatter. Regissören Tommy Wirkolas slänger in allt från ett amerikanskt Zombie Squad (bestående av nördar med Martin Starr i spetsen) till en hjälte med en zombiearm som lever sitt eget liv. Bästa zombietvåan sedan ”Dawn of the Dead"!

Hetero eller gay kvittar, det här brasilianska dramat skildrar tonårskärlek precis som man vill minnas den – frustrerat trevande men oskuldsfull, bubblig och alldeles, alldeles underbar. Känslan av att vara ung, naiv och kär är större än någonsin när blinda Leo och hans charmiga klasskamrat Gabriel finner varandra när de försiktigt dansar till Belle & Sebastian.

I ”Frank” spelar Michael Fassbender en popsångare ständigt iklädd ett enormt papier maché-huvud. Det må låta bisarrt och pretentiöst men den här brittiska, underbara lilla filmen är en härligt knasig, rolig men även rörande rockstjärnedröm där självaste Magneto gör en av sina bästa rollprestationer – trots en påmålad, konstant smiley till nuna. Lika bra är Domhnall Gleeson, birollsinnehavarna samt det elektrifierande soundtracket.