Ah Tim Burton! Denna visionära och besynnerliga regissör vars karriär varit igång i snart fyra decennier. Från en stark start med ”Beetlejuice”, ”Batman” och ”Edward Scissorhands” till bottennapp som ”Apornas Planet” och ”Alice i underlandet”, med en rad toppar och dalar där emellan. Nu återvänder veteranen med uppföljaren till ”Beetlejuice” och vad passar då inte bättre än att göra en tillbakablick på snubbens karriär och ställa sig frågan exakt när han är som bäst och när han är som sämst. Mannens karriär har varit en minst sagt ojämn sådan.
90-talet inleddes starkt för både Burton och Depp med "Edward Scissorhands"
Som redan nämnt öppnade Burton starkt under mitten på 80-talet. Efter en rad kortfilmer levererade han första långfilmen ”Pee-Wees stora äventyr” innan han fick leka loss ordentligt med sin typiska mörka, gotiska sagostil där inte ens Batman gick förskonad.
1990-talet blev desto starkare och är Burtons mest framgångsrika årtionde. Här gav han oss hyllade favoriter som ”Ed Wood” och ”Sleepy Hollow”. Han levererade även kulthiten och personliga favoriten ”Mars Attacks” från 1996, där han fick leka fritt och satirisera 50-talets sci-fi rullar – filmerna som han själv växte upp med. Han visade här med sin filmografi sin bredd i att han behärskade flera olika genrer – från biopics till skräck och komedi.
"Sleepy Hollow" är en underbart kuslig, spännande och romantisk Burtonklassiker
Men så kom det dystra 00-talet. Årtiondet då det började gå utför för vår käre Burton. Även om han 2003 gav oss den film som många anser vara hans bästa någonsin, ”Big Fish”, och ”Sweeney Todd” från 2007 är omtyckt av många, så var det här tyvärr de få undantagen under denna tid. Det började redan 2001 när han skulle ge sig på att göra en remake på ”Apornas Planet” som var så förvirrande och bedrövlig att alla planerade framtida uppföljare skrotades.
Det blev inte bättre när han senare försökte sig på att adaptera kända barnböcker som ”Kalle och chokladfabriken” från 2005 eller den fullständigt värdelösa liveaction-versionen av Disneys ”Alice i Underlandet” från 2010.
Många kritiker menade även på att dessa adaptioners misslyckande berodde mycket på Johnny Depps rolltolkningar av många av de folkkära karaktärerna. Depp överspelade en hel del i dessa filmer och kritikerna tröttnade även på att Burton insisterade att ha med sin dåvarande fru, Helena Bonham Carter, i avgörande roller i hela sju produktioner på raken.
Kulmen av som bäst mediokra verk, nåddes 2019 i och med ”Dumbo”, ytterligare en liveaction version av klassikern från Disney. Burton hade vid det här laget, med undantag för några få nämnda verk, i snart två decennier levererat undermåliga verk och det gick så långt att han själv blev medveten om det. I en samtida intervju med amerikanska Variety berättade han att han var redo att kasta in handduken efter ”Dumbo” och gå i pension.
Dumbo har skäl att deppa - filmatiseringen av hans äventyr är Burtons bottennapp
Sen hände dock något. Helt plötsligt levererade han ”Wednesday” på Netflix. Serien om den välkända och älskade karaktären från berättelserna om ”Familjen Addams”. Serien har i skrivande stund det näst högsta betyget på Imdb av alla hans verk som regissör. Det är också tack vare framgångarna med ”Wednesday” som vi kan se fram emot kommande ”Beetlejuice Beetlejuice”.
Så var ligger egentligen hans styrkor? Hur kunde det starta så bra för att därefter dala så kvickt innan hoppet återfann sig igen?
När man låter Depp härja alltför fritt får man skylla sig själv
När jag tittar igenom hans filmografi så verkar det bli tydligt att Tim Burton är som bäst när han får vara Tim Burton. När han berättar sina originalhistorier och får löpa linan ut i sin stil och sitt utförande. Det går mindre bra för honom när han ska jobba med produktioner som bygger på andras verk eller när han blir en ”director for hire”. Det är då vi får ”Apornas Planet”, ”Kalle och chokladfabriken” och ”Alice i underlandet”.
Nu tänker ni kanske att hans två Batmanfilmer är fantastiska och minsann bygger på någon annans verk och det stämmer. Men där den första rullen "Batman" anses vara klassisk, och där Warner Brothers hade en del att säga till om ska nämnas, är folk mer kluvna angående uppföljaren ”Batman Återkomsten”.
Här är många eniga om att Burton fick alltför fria tyglar och att filmen är mer en "Burtonfilm" som bara råkar ha Batman i sig. Burton är bäst när han jobbar med sina egna produktioner och inte när han ska blanda sin stil fullt ut med existerande franchiser.
"Big Fish" ses som den klart bästa film som Burton regisserat under 2000-talet
När det kommer till ”Wednesday” så är ju detta också ett verk som inte är hans från början, men skillnaden här ligger i att han fått en hel serie till sitt förfogande för att utveckla karaktärer och bygga världar och det är troligtvis det som hjälpt honom på vägen.
Härnäst väntar som sagt "Beetlejuice Beetlejuice", en uppföljare till ett av hans originalverk. Så nu är det lite upp till bevis att han presterar för att visa att det är hans egna berättelser han bör jobba med. Oavsett vad så är jag helt på tåget inför uppföljaren till kultklassikern och hoppas på succé!
Vilken film från Tim Burton är er favorit?
