Med bara någon ynka dag kvar på året har det blivit dags att blicka tillbaka över tolv riktigt starka månader på filmfronten. Min personliga lista över årets bästa verk är i vanlig ordning mestadels präglad av mindre independentfilmer, men något som slår mig när jag tänker på 2017 är att det även var ett starkt år för blockbusters, de stora studiofilmerna.
I bruset av uppföljare, prequels, superhjältefilmer och diverse franchisefilmer finns det några titlar som verkligen sticker ut, ett gäng pärlor som trots hög budget och medföljande studiopress lyckades behålla en del oslipade kanter och ta otippade risker. Nedan har jag rangordnat de fem absoluta bästa av dessa.
5. "Star Wars: The Last Jedi"
Jag har hyllat den här filmen tidigare på MovieZine, i både textform och podcastform, men det finns för mig personligen ingen tvekan om att den förtjänar att överösas med positiva ord. Orädda Rian Johnson tog det som J.J. Abrams etablerade i "The Force Awakens" och förbättrade det på precis alla plan. Med stort hjärta och mod tog han den folkkära "Star Wars"-sagan (och allas vår Luke) till en ny och fräsch plats, vilket verkligen behövdes vid det här laget. Utvecklande, smått euforiframkallande och utsökt snyggt.
4. "Logan"
När regissören James Mangold och Hugh Jackman bestämde sig för att snickra ihop en svanesång till den nuvarande filminkarnationen av Wolverine var förväntningarna givetvis skyhöga från start. Som jag skrev i min recension av filmen levde den upp till dem, och långt mycket mer därtill. För första gången någonsin får vi äntligen se den råa, våldsamma och komplexa versionen av karaktären som många, inklusive undertecknad, hade längtat länge efter. Lika grafiskt blodig och brutal som finstämt emotionell.
3. "Apornas planet: Striden"
Efter mästerliga "Apornas planet: Uppgörelsen" (de svenska titlarna är smärtsamma att både läsa och skriva, jag vet) visste jag inte riktigt vart Matt Reeves skulle kunna ta vägen med sin avlutning på den nya Apes-trilogin. Att toppa den filmen kändes redan på förhand som en omöjlighet och även om resultatet bekräftade den tesen så kom han mycket närmare än jag trodde. Det bjöds på en långsam och vemodig karaktärsstudie med oanat djup och pondus. Caesars (fenomenala Andy Serkis) berättelse kunde inte ha slutat mer värdigt, vilket cementerar trilogin som en av de bästa genom tiderna.
2. "Blade Runner 2049"
När ödmjuka Denis Villeneuve i en intervju sa att "Blade Runner"-fansen "kommer gå in med basebollträ i biosalongen" hade han helt rätt, men trots det så antog han utmaningen att göra en uppföljare till ett tidlöst scifi-mästerverk. Det kunde ha blivit platt fall, men istället gav han oss en film som kanske till och med kan utmana sin föregångare. Han både nostalgiskt hyllar det som Ridley Scott gjorde, samtidigt som han bygger vidare på helt nya håll med beundransvärd säkerhet och estetisk perfektion. En helt ofattbar och sömlös bedrift.
1. "Dunkirk"
Efter att ha tillhört skeptikerna kring filmer som "Inception", "Interstellar" och "The Dark Knight Rises" är jag så oerhört glad över att helt och hållet kunna ställa mig i hyllningskören kring Christopher Nolan. I min ranking över hans filmer placerade jag "Dunkirk" på tredje plats, men efter ett antal tittar till och ett halvårs betänketid inser jag att det kan vara hans magnum opus. Om inte annat så är det här årets tveklöst bästa film, oavsett kategori. Det avskalade, karga och nästan dialoglösa berättandet gick rakt in i hjärtat på mig och Tom Hardy i sin skramliga spitfire var det finaste på en bioduk på länge.
