Hittills har hans berättelser resulterat i drygt 60 filmadaptioner. Här är de 10 bästa.
Baserad på: Novellen "1408" (1999)
Svenska Mikael Håfström (vars film "Ondskan" 2004 var Oscarsnominerad i kategorin Bästa utländska film) har regisserat den psykologiska skräckisen "1408", baserad på Stephen Kings novell med samma namn. Habila John Cusack spelar huvudkaraktären Mike, en författare som brukar skriva om sina upplevelser i hemsökta hus. En dag får han ett anonymt vykort i brevlådan med en bild på Dolphin hotel och uppmaningen "gå inte in i rum 1408". Författaren lyder såklart inte rådet utan bestämmer sig istället för besöka hotellrummet - trots att hotellets ägare varnar honom om att 56 personer har dött där inne.
Det som sedan utspelar sig i rum 1408 är många gånger ruggigt, men aldrig gripande. Trots att det som spökar i rummet i de flesta fall är skelett ur författarens egen garderob.
Baserad på: Romanen "Död zon" (1979)
I David Cronenbergs regi blev Stephen Kings skräckroman "Död zon" till en rafflande thriller 1983. Christopher Walken spelar huvudkaraktären John som vaknar upp ur en koma efter fem år och upptäcker att han har fått synska krafter. När den lilla staden han bor i drabbas av en seriemördares illgärningar ser han sin chans att låta sina förmågor komma till användning. Men de krafter som först verkade vara en gåva, ska snart bli till en förbannelse.
Det är inte alla thrillers med övernaturliga krafter i centrum som lyckas få tittaren att acceptera intrigens orealistiska förutsättningar, men "The Dead Zone" gör just det och får på något sätt handlingen att kännas trovärdig. Det är ingen dålig bedrift.
Baserad på: Romanen "Dimman" (1980)
Frank Darabont kommer att dyka upp fler gånger på den här listan. Den här gången rör det Stephen Kings tredje samarbete med filmmakaren, och författarens egen personliga favoritadaption. "The Mist" är en nervkrypande saga om en småstad som blir begravd under en tät dimma. Riktigt skrämmande blir det när otrevliga, insektsliknande monster börjar kravla sig ut ur den tjocka dimman. En grupp människor som åkt till den lokala mataffären för att handla blir fast i butiken och har inget annat val än att försöka vänta ut händelserna, och hålla monstren ute.
Precis som i många andra apokalyptiska filmer baserade på King-berättelser är slutet en besvikelse, men vad gör väl egentligen det när allt som händer fram till dess är nagelbitande bra?
Baserad på: Romanen "Dolores Claiborne" (1993)
I Stephen Kings "Dolores Claiborne" utspelar sig ett mörkt familjedrama i skuggan av ett mordmysterium. Filmen, regisserad av Taylor Hackford, är den andra King-adaptionen att ha Kathy Bates i huvudrollen. Hon gör en mycket bra insats i rollen som småstadskvinnan Dolores som anklagas för att ha mördat en äldre kvinna som hon arbetat som hushållerska för. Ryktet eldas på av lokalborna, som också misstänker att hon mördat sin egen make många år tidigare. När Dolores vuxna dotter återvänder till sin hemstad för att försöka hjälpa sin mamma väcks gamla minnen till liv och föder frågor. Svaren riskerar att överrumpla, och skaka om, tittarna.
Filmens berättartekniska grepp varvar snyggt nutid med sekvenser ur det förflutna, och skapar en spännande dynamik.
Baserad på: Romanen "Lida" (1987)
Om Kathy Bates är mycket bra i "Dolores Claiborne", är hon helt jävla suverän i "Lida". Skådespelerskan är obehagligt övertygande i rollen som romantikförfattaren Pauls fanatiska fan Annie. När Annie räddar Paul ut ur en kvaddad bil och låter honom återhämta sig hemma hos henne efter en omskakande olycka känner författaren sig först tacksam över att ha den forna sjuksköterskan som en av sina läsare. Och visst, Annie beter sig till en början omhändertagande när hon låter Paul vila upp sig i en av sängarna i den avlägsna bergsstugan.
Det är först när Paul avslöjar att han har beslutat att döda huvudkaraktären i sin populära romanserie som berättelsen får en ny twist. Hans självutnämnda "number 1 fan" gläds inte åt beskedet att hennes litterära hjältinna Lida blivit dödad. Men om hon är förkrossad är det ingenting jämfört med vad Paul kommer att bli (bokstavligt talat). Skadad, neddrogad och fast i sjuksängen ligger nu hans eget öde helt i Annies händer.
10. 1408 (2007)
Svenska Mikael Håfström (vars film "Ondskan" 2004 var Oscarsnominerad i kategorin Bästa utländska film) har regisserat den psykologiska skräckisen "1408", baserad på Stephen Kings novell med samma namn. Habila John Cusack spelar huvudkaraktären Mike, en författare som brukar skriva om sina upplevelser i hemsökta hus. En dag får han ett anonymt vykort i brevlådan med en bild på Dolphin hotel och uppmaningen "gå inte in i rum 1408". Författaren lyder såklart inte rådet utan bestämmer sig istället för besöka hotellrummet - trots att hotellets ägare varnar honom om att 56 personer har dött där inne.
Det som sedan utspelar sig i rum 1408 är många gånger ruggigt, men aldrig gripande. Trots att det som spökar i rummet i de flesta fall är skelett ur författarens egen garderob.
9. The Dead Zone (1983)
Baserad på: Romanen "Död zon" (1979)
I David Cronenbergs regi blev Stephen Kings skräckroman "Död zon" till en rafflande thriller 1983. Christopher Walken spelar huvudkaraktären John som vaknar upp ur en koma efter fem år och upptäcker att han har fått synska krafter. När den lilla staden han bor i drabbas av en seriemördares illgärningar ser han sin chans att låta sina förmågor komma till användning. Men de krafter som först verkade vara en gåva, ska snart bli till en förbannelse.
Det är inte alla thrillers med övernaturliga krafter i centrum som lyckas få tittaren att acceptera intrigens orealistiska förutsättningar, men "The Dead Zone" gör just det och får på något sätt handlingen att kännas trovärdig. Det är ingen dålig bedrift.
8. The Mist (2007)
Baserad på: Romanen "Dimman" (1980)
Frank Darabont kommer att dyka upp fler gånger på den här listan. Den här gången rör det Stephen Kings tredje samarbete med filmmakaren, och författarens egen personliga favoritadaption. "The Mist" är en nervkrypande saga om en småstad som blir begravd under en tät dimma. Riktigt skrämmande blir det när otrevliga, insektsliknande monster börjar kravla sig ut ur den tjocka dimman. En grupp människor som åkt till den lokala mataffären för att handla blir fast i butiken och har inget annat val än att försöka vänta ut händelserna, och hålla monstren ute.
Precis som i många andra apokalyptiska filmer baserade på King-berättelser är slutet en besvikelse, men vad gör väl egentligen det när allt som händer fram till dess är nagelbitande bra?
7. Dolores Claiborne (1995)
Baserad på: Romanen "Dolores Claiborne" (1993)
I Stephen Kings "Dolores Claiborne" utspelar sig ett mörkt familjedrama i skuggan av ett mordmysterium. Filmen, regisserad av Taylor Hackford, är den andra King-adaptionen att ha Kathy Bates i huvudrollen. Hon gör en mycket bra insats i rollen som småstadskvinnan Dolores som anklagas för att ha mördat en äldre kvinna som hon arbetat som hushållerska för. Ryktet eldas på av lokalborna, som också misstänker att hon mördat sin egen make många år tidigare. När Dolores vuxna dotter återvänder till sin hemstad för att försöka hjälpa sin mamma väcks gamla minnen till liv och föder frågor. Svaren riskerar att överrumpla, och skaka om, tittarna.
Filmens berättartekniska grepp varvar snyggt nutid med sekvenser ur det förflutna, och skapar en spännande dynamik.
6. Lida (1990)
Baserad på: Romanen "Lida" (1987)
Om Kathy Bates är mycket bra i "Dolores Claiborne", är hon helt jävla suverän i "Lida". Skådespelerskan är obehagligt övertygande i rollen som romantikförfattaren Pauls fanatiska fan Annie. När Annie räddar Paul ut ur en kvaddad bil och låter honom återhämta sig hemma hos henne efter en omskakande olycka känner författaren sig först tacksam över att ha den forna sjuksköterskan som en av sina läsare. Och visst, Annie beter sig till en början omhändertagande när hon låter Paul vila upp sig i en av sängarna i den avlägsna bergsstugan.
Det är först när Paul avslöjar att han har beslutat att döda huvudkaraktären i sin populära romanserie som berättelsen får en ny twist. Hans självutnämnda "number 1 fan" gläds inte åt beskedet att hennes litterära hjältinna Lida blivit dödad. Men om hon är förkrossad är det ingenting jämfört med vad Paul kommer att bli (bokstavligt talat). Skadad, neddrogad och fast i sjuksängen ligger nu hans eget öde helt i Annies händer.
Rob Reiner har regisserat filmen om varje känd författares största mardröm.
Baserad på: Romanen "Den gröna milen" (1996)
Få filmer som har tagit sin story från litteraturens värld förhåller sig så troget till originalet som "Den gröna milen", vilket märks inte minst på den långa speltiden. Efter det lyckade samarbetet med "Nyckeln till frihet" åtog sig Frank Darabont några år senare uppdraget att också göra Kings sexdelade följetong "Den gröna milen" till film. Filmens story och dialog innehåller få förändringar från originaltexten, varför det tog Darabont knappt åtta veckor är färdigställa manuset. King hade önskat Tom Hanks i huvudrollen, och så blev det också. Hanks spelar fängelsevakten Paul som arbetar med dödsdömda fångar i depressionens södra USA. Paul känner sig tillfreds med sitt arbete, till den dag då en ny intern, John, hamnar i en av cellerna. John har dömts till döden för mordet på två små flickor. Han kallas för ett monster, men Paul lär istället känna honom som en lugn, ödmjuk och snäll man - om än sorgsen.
Berättelsen om den morddömde mannen som visar sig ha helande krafter rör sig framåt i långsam takt, men vecklar till slut ut sig till en tillfredsställande helhet. Darabont har gjort ett lysande jobb med att hålla den gåtfulla och kusliga stämningen vid liv genom hela filmen.
Baserad på: Romanen "Carrie" (1974)
Stephen Kings första roman var också den första att bli film. Regissören Brian de Palma, som senare har blivit känd framförallt för sina mafioso-filmer, fattade direkt tycke för berättelsen om den mobbade tonårstjejen med övernaturliga krafter, och när han hade läst ut boken ringde han upp sin agent för att se hur han kunde få tag på rättigheterna. En 26-årig Stephen King fick 2500 dollar för att låta Brian de Palma filma hans historia, och arbetet med filmen "Carrie" kunde sätta igång.
För den då relativt oerfarna skådespelerskan Sissy Spacek resulterade titelrollen i en Oscarsnominering och blev startskottet på karriären. Hon gör en utmärkt porträttering av den blyga tjejen som i sitt diktatoriska hem styrs av en fanatisk mamma och hennes religiösa vanföreställningar, medan hon i skolan stöts ut och pinas av sina klasskamrater. Efter en särskilt plågsamt angrepp i idrottssalens duschrum, förbjuds Carries klasskamrater att delta i skolbalen. Några av de portade tonårstjejerna bestämmer sig för att söka hämnd på Carrie, under balkvällen, genom att förnedra henne inför alla gästerna. Reaktionen från det förudmjukade mobboffret, som dittills hållt sina telekinetiska krafter hemliga, var nog emellertid inte riktigt vad de hade väntat sig.
Sedan 1976 har två nyinspelningar av "Carrie" följt. Nu senast 2013, med Chloë Grace Moretz i huvudrollen. Men ingen av dem slår de Palmas original.
Baserad på: Romanen "Varsel" (1977)
Visst, med filmer som "Dr Strangelove", "År 2001 - ett rymdäventyr" och "A Clockwork Orange" bakom sig ansågs Stanley Kubrick i slutet av 70-talet vara en kontroversiell filmmakare. Likväl var han, när han inledde arbetet med att filmatisera Stephen Kings tredje roman, en av Hollywoods mest rosade regissörer. Ändå resulterade inspelningen av "The Shining" i ett obrutet löfte från huvudrollsinnehavaren Jack Nicholson: "Jag ska aldrig jobba med Kubrick igen."
Det var inte bara Nicholson som var sur på Kubrick när inspelningarna var klara. Hela filmteamet var slutkörda efter den svårbehagade regissörens ständiga krav på omtagningar. Inte heller King var nöjd med hur regissören och hur han förvaltat historien om den stretande författaren som under en vinter vaktar ett avlägset hotell - som håller stängt under säsongen -tillsammans med sin familj. Om man bortser från att Kubrick i filmen presenterar ett helt annat slut än i boken, ogillade King särskilt hur kyligt Kubrick porträtterade karaktärerna, och menade att det skapade en distans mellan dem och publiken när intrigen väl börjar att spåra.
Kings kritik har sina poänger, och visst blev "The Shining" i slutändan mycket mer än Kubrick-skapelse än en King-adaption. Regissörens speciella uttryck och särskilda estetik genomsyrar hela filmen, vilket verkligen inte bara är av ondo. Resultatet är en genomsnygg film som innehåller några av filmhistoriens mest visuella slående scener - som den familjens son cyklar genom de långa hotellkorridorerna på en trehjuling (en av de första filmscenerna att filmas med en steadicam) eller den där pappa Jack sticker in huvudet genom dörren, efter att ha slagit sönder den med en yxa.
"Varsel"-författaren valde ändå att initiera en ny filmatisering i början av 90-talet. Mini-TV-serien från 1997 är mer trogen Kings original och gestaltar karaktärerna med lite mer värme och realism - vilket bara gör det än mer obehagligt när sonen i familjen börjar möta spöken från hotellets kusliga förflutna, samtidigt som hans nyktra alkoholist till pappa tar till flaskan igen och sjunker allt djupare ner i mörkret.
Baserad på: Novellen "Höstgärning" (1982)
"Höstgärning" (med originaltiteln "The Body") tillhör de mest ömsinta, innerliga och hjärtliga berättelser som Stephen King har skrivit. Manusförfattarna Raynold Gideon och Bruce A. Evans hade med andra ord en god grund att stå på när de inledde arbetet med att skapa ett filmdrama av novellen.
Historien handlar om fyra pojkar som ger sig ut på en gemensam upptäcktsfärd efter att en av dem fått höra att det ligger en död kropp i skogen en bit utanför staden där de bor. Kroppen sägs tillhöra en ung pojke i deras egen ålder som har försvunnit en tid tidigare. Pojkarna hoppas kunna hitta kroppen före någon annan, för att på så vis blir omnämnda i tidningarna som hjältar. Det de inte vet är att ett annat, äldre, grabbgäng - ledda av en tonårig Kiefer Sutherland - är på väg åt samma håll.
Det är en spännande intrig, men berättelsens kraft ligger inte i grundstoryn, utan i de sidohistorier som så vackert vävs in i den. Under resans gång blir det tydligt att de fyra pojkarna bär på en tyngre last än väskorna som hänger på deras axlar. Stämningen som i början av expeditionen var munter och obekymrad, dunklas ner i takt med att pojkarna börjar dryfta sina privata problem. Samtidigt uppstår något vackert när de anförtror sig åt, och knyter an till, varandra. De kommer behöva tillgivenheten när de når den obehagliga överraskningen vid resans mål.
Rob Reiner, som ju också regisserade "Lida", har gjort ett fint jobb med att skänka liv åt Stephen Kings rörande historia om barndomens vänskaper och smärtan i att växa upp.
Baserad på: Novellen "Vårbedrift" (1982)
Du blir säkert inte förvånad över listans förstaplacering. Trots att "Nyckeln till frihet" inte blev någon kassasuccé vid premiären, gick den vidare till att bli en riktig storsäljare sedan den slutat visas på bio. Filmen har rosats av både kritiker och publik, och har länge legat stadigt på filmsajten IMDb:s betygstopp, tätt följd av "Gudfadern". Den är idag allmänt betraktad som en av de bästa filmerna som någonsin har gjorts.
Novellen "Vårbedrift" (med originaltiteln "Rita Hayworth and Shawshank Redemption") tillhör absolut inte Stephen Kings främsta verk. Att "Nyckeln till frihet" blev det mästerverk det är har vi istället regissören Frank Darabont att tacka för. Stephen King, själv ett stort filmfan, brukar ibland mer eller mindre skänka bort filmrättigheter till unga, aspirerande filmarbetare. 1983 fick Frank Darabount motta rättigheterna till novellen "Kvinnan i rummet" för den symboliska summan av 1 dollar.
King uppskattade den amatörmässiga kortfilm som Darabonts adaption resulterade i, och några år senare tog regissören åter igen kontakt med King för att be om rättigheterna till "Vårbedrift". Författaren hade svårt att se hur Darabont skulle klara av att göra en film av storyn, men Darabont hade en klar vision i huvudet. För att "hedra källmaterialet" använde han sig av samma sorts narrativa berättelse som i novellen, och plockade också ut viss orörd dialog ur storyn, men det mesta som händer i "Nyckeln till frihet" är ett resultat av Darabounts eget påbyggnadsarbete.
Låt oss ta Brooks som exempel. Han tillhör utan tvekan en av filmens mest älskvärda karaktärer. I Kings original är han en ganska obetydlig figur, vars död på ett äldreboende inte resulterar i särskilt mycket mer än en axelryckning. I Darabonts manus blir Brooks död precis lika ouppmärksammad som i originalet, men får definitivt tittaren att reagera med mer än en axelryckning. Av en till synes betydelselös händelse i en av Kings mindre uppskattade noveller har Darabont lyckats skapa en av filmhistoriens mest hjärtslitande filmscener.
Tim Robbins innehar filmens huvudroll Andy, en försupen bankman som skickas till att spendera resten av sitt liv innanför Shawshanks fängelseväggar efter att på felaktiga grunder ha dömts för mordet på sin hustru och hennes älskare. Om Frank Darabonts filmmanus har Robbins sagt: "Det var det bästa manus jag har läst. Någonsin."
Jenny Ahonen
5. Den gröna milen (1999)
Baserad på: Romanen "Den gröna milen" (1996)
Få filmer som har tagit sin story från litteraturens värld förhåller sig så troget till originalet som "Den gröna milen", vilket märks inte minst på den långa speltiden. Efter det lyckade samarbetet med "Nyckeln till frihet" åtog sig Frank Darabont några år senare uppdraget att också göra Kings sexdelade följetong "Den gröna milen" till film. Filmens story och dialog innehåller få förändringar från originaltexten, varför det tog Darabont knappt åtta veckor är färdigställa manuset. King hade önskat Tom Hanks i huvudrollen, och så blev det också. Hanks spelar fängelsevakten Paul som arbetar med dödsdömda fångar i depressionens södra USA. Paul känner sig tillfreds med sitt arbete, till den dag då en ny intern, John, hamnar i en av cellerna. John har dömts till döden för mordet på två små flickor. Han kallas för ett monster, men Paul lär istället känna honom som en lugn, ödmjuk och snäll man - om än sorgsen.
Berättelsen om den morddömde mannen som visar sig ha helande krafter rör sig framåt i långsam takt, men vecklar till slut ut sig till en tillfredsställande helhet. Darabont har gjort ett lysande jobb med att hålla den gåtfulla och kusliga stämningen vid liv genom hela filmen.
4. Carrie (1976)
Baserad på: Romanen "Carrie" (1974)
Stephen Kings första roman var också den första att bli film. Regissören Brian de Palma, som senare har blivit känd framförallt för sina mafioso-filmer, fattade direkt tycke för berättelsen om den mobbade tonårstjejen med övernaturliga krafter, och när han hade läst ut boken ringde han upp sin agent för att se hur han kunde få tag på rättigheterna. En 26-årig Stephen King fick 2500 dollar för att låta Brian de Palma filma hans historia, och arbetet med filmen "Carrie" kunde sätta igång.
För den då relativt oerfarna skådespelerskan Sissy Spacek resulterade titelrollen i en Oscarsnominering och blev startskottet på karriären. Hon gör en utmärkt porträttering av den blyga tjejen som i sitt diktatoriska hem styrs av en fanatisk mamma och hennes religiösa vanföreställningar, medan hon i skolan stöts ut och pinas av sina klasskamrater. Efter en särskilt plågsamt angrepp i idrottssalens duschrum, förbjuds Carries klasskamrater att delta i skolbalen. Några av de portade tonårstjejerna bestämmer sig för att söka hämnd på Carrie, under balkvällen, genom att förnedra henne inför alla gästerna. Reaktionen från det förudmjukade mobboffret, som dittills hållt sina telekinetiska krafter hemliga, var nog emellertid inte riktigt vad de hade väntat sig.
Sedan 1976 har två nyinspelningar av "Carrie" följt. Nu senast 2013, med Chloë Grace Moretz i huvudrollen. Men ingen av dem slår de Palmas original.
3. The Shining (1980)
Baserad på: Romanen "Varsel" (1977)
Visst, med filmer som "Dr Strangelove", "År 2001 - ett rymdäventyr" och "A Clockwork Orange" bakom sig ansågs Stanley Kubrick i slutet av 70-talet vara en kontroversiell filmmakare. Likväl var han, när han inledde arbetet med att filmatisera Stephen Kings tredje roman, en av Hollywoods mest rosade regissörer. Ändå resulterade inspelningen av "The Shining" i ett obrutet löfte från huvudrollsinnehavaren Jack Nicholson: "Jag ska aldrig jobba med Kubrick igen."
Det var inte bara Nicholson som var sur på Kubrick när inspelningarna var klara. Hela filmteamet var slutkörda efter den svårbehagade regissörens ständiga krav på omtagningar. Inte heller King var nöjd med hur regissören och hur han förvaltat historien om den stretande författaren som under en vinter vaktar ett avlägset hotell - som håller stängt under säsongen -tillsammans med sin familj. Om man bortser från att Kubrick i filmen presenterar ett helt annat slut än i boken, ogillade King särskilt hur kyligt Kubrick porträtterade karaktärerna, och menade att det skapade en distans mellan dem och publiken när intrigen väl börjar att spåra.
Kings kritik har sina poänger, och visst blev "The Shining" i slutändan mycket mer än Kubrick-skapelse än en King-adaption. Regissörens speciella uttryck och särskilda estetik genomsyrar hela filmen, vilket verkligen inte bara är av ondo. Resultatet är en genomsnygg film som innehåller några av filmhistoriens mest visuella slående scener - som den familjens son cyklar genom de långa hotellkorridorerna på en trehjuling (en av de första filmscenerna att filmas med en steadicam) eller den där pappa Jack sticker in huvudet genom dörren, efter att ha slagit sönder den med en yxa.
"Varsel"-författaren valde ändå att initiera en ny filmatisering i början av 90-talet. Mini-TV-serien från 1997 är mer trogen Kings original och gestaltar karaktärerna med lite mer värme och realism - vilket bara gör det än mer obehagligt när sonen i familjen börjar möta spöken från hotellets kusliga förflutna, samtidigt som hans nyktra alkoholist till pappa tar till flaskan igen och sjunker allt djupare ner i mörkret.
2. Stand By Me (1986)
Baserad på: Novellen "Höstgärning" (1982)
"Höstgärning" (med originaltiteln "The Body") tillhör de mest ömsinta, innerliga och hjärtliga berättelser som Stephen King har skrivit. Manusförfattarna Raynold Gideon och Bruce A. Evans hade med andra ord en god grund att stå på när de inledde arbetet med att skapa ett filmdrama av novellen.
Historien handlar om fyra pojkar som ger sig ut på en gemensam upptäcktsfärd efter att en av dem fått höra att det ligger en död kropp i skogen en bit utanför staden där de bor. Kroppen sägs tillhöra en ung pojke i deras egen ålder som har försvunnit en tid tidigare. Pojkarna hoppas kunna hitta kroppen före någon annan, för att på så vis blir omnämnda i tidningarna som hjältar. Det de inte vet är att ett annat, äldre, grabbgäng - ledda av en tonårig Kiefer Sutherland - är på väg åt samma håll.
Det är en spännande intrig, men berättelsens kraft ligger inte i grundstoryn, utan i de sidohistorier som så vackert vävs in i den. Under resans gång blir det tydligt att de fyra pojkarna bär på en tyngre last än väskorna som hänger på deras axlar. Stämningen som i början av expeditionen var munter och obekymrad, dunklas ner i takt med att pojkarna börjar dryfta sina privata problem. Samtidigt uppstår något vackert när de anförtror sig åt, och knyter an till, varandra. De kommer behöva tillgivenheten när de når den obehagliga överraskningen vid resans mål.
Rob Reiner, som ju också regisserade "Lida", har gjort ett fint jobb med att skänka liv åt Stephen Kings rörande historia om barndomens vänskaper och smärtan i att växa upp.
1. Nyckeln till frihet (1994)
Baserad på: Novellen "Vårbedrift" (1982)
Du blir säkert inte förvånad över listans förstaplacering. Trots att "Nyckeln till frihet" inte blev någon kassasuccé vid premiären, gick den vidare till att bli en riktig storsäljare sedan den slutat visas på bio. Filmen har rosats av både kritiker och publik, och har länge legat stadigt på filmsajten IMDb:s betygstopp, tätt följd av "Gudfadern". Den är idag allmänt betraktad som en av de bästa filmerna som någonsin har gjorts.
Novellen "Vårbedrift" (med originaltiteln "Rita Hayworth and Shawshank Redemption") tillhör absolut inte Stephen Kings främsta verk. Att "Nyckeln till frihet" blev det mästerverk det är har vi istället regissören Frank Darabont att tacka för. Stephen King, själv ett stort filmfan, brukar ibland mer eller mindre skänka bort filmrättigheter till unga, aspirerande filmarbetare. 1983 fick Frank Darabount motta rättigheterna till novellen "Kvinnan i rummet" för den symboliska summan av 1 dollar.
King uppskattade den amatörmässiga kortfilm som Darabonts adaption resulterade i, och några år senare tog regissören åter igen kontakt med King för att be om rättigheterna till "Vårbedrift". Författaren hade svårt att se hur Darabont skulle klara av att göra en film av storyn, men Darabont hade en klar vision i huvudet. För att "hedra källmaterialet" använde han sig av samma sorts narrativa berättelse som i novellen, och plockade också ut viss orörd dialog ur storyn, men det mesta som händer i "Nyckeln till frihet" är ett resultat av Darabounts eget påbyggnadsarbete.
Låt oss ta Brooks som exempel. Han tillhör utan tvekan en av filmens mest älskvärda karaktärer. I Kings original är han en ganska obetydlig figur, vars död på ett äldreboende inte resulterar i särskilt mycket mer än en axelryckning. I Darabonts manus blir Brooks död precis lika ouppmärksammad som i originalet, men får definitivt tittaren att reagera med mer än en axelryckning. Av en till synes betydelselös händelse i en av Kings mindre uppskattade noveller har Darabont lyckats skapa en av filmhistoriens mest hjärtslitande filmscener.
Tim Robbins innehar filmens huvudroll Andy, en försupen bankman som skickas till att spendera resten av sitt liv innanför Shawshanks fängelseväggar efter att på felaktiga grunder ha dömts för mordet på sin hustru och hennes älskare. Om Frank Darabonts filmmanus har Robbins sagt: "Det var det bästa manus jag har läst. Någonsin."
Jenny Ahonen
Vilken av Stephen Kings filmatiseringar är bäst enligt er? Vilka filmer saknade du på listan? Kommentera nedan.
