MovieZine utser Årets spel 2018!

2019 närmar sig i all hast men innan vi kliver in i det nya spelåret, måste vi givetvis ta en titt i backspegeln för att avgöra vilka spel som har fängslat oss allra mest i år. MovieZines spelskribenter Jerry Fogselius, Lina Svensson, Andréas Göransson, Pauline Engdahl och Alexander Dunerfors är överens - detta är de tio bästa spelen från 2018!

 

 

 

Wow, här är spelet man önskar att man hade haft som tioåring! När man för första gången klev in i ”Jurassic Parks” värld och såg alla fantastiska, förhistoriska varelser komma till liv. I år fick vi äntligen leka loss med en alldeles egen dinosaurie-park i detta välgjorda parkbyggarspel. ”Jurassic World Evolution” utspelas på fem öar, där diverse nöjesparker har startats. Med mer eller mindre framgångsrik utgång, får man tillägga. Det saknar inte utmaningar för spelaren: pengabrist, vädrets makter och sabotörer kan och kommer sätta käppar i hjulet för dina ambitiösa planer.

Är man barnsligt förtjust i ”Theme Park”-liknande spel OCH ”Jurassic Park”-serien, är detta riktigt kul. En bra stund, åtminstone. Tyvärr blir spelet med sina utmaningar något enformigt efter ett tag. Det är liksom inte så givande att behöva mata djur eller laga trasiga staket, när man bara vill bygga vidare på sin drömpark. Mycket nostalgi för pengarna, men ett mer varierat spel hade förmodligen gett en högre placering på listan.

 

 

 

2013 var året då första delen i nya ”Tomb Raider”-serien släpptes. Det har gått fem år sedan dess, och ”Shadow of The Tomb Raider” är spelet som fick äran att avsluta denna trilogi. Och även om spelet, rent storymässigt, inte alls levde upp till sina föregångare, så var nya Laras tredje äventyr något i hästväg. Det var snyggare än någonsin, innehöll fler gravplundringar och man hade skruvat ner på ett element som tidigare fått en hel del kritik – eldstriderna.

När historieböckerna skrivs kanske man inte minns ”Shadow of The Tomb Raider” för sitt manus. Med handen på hjärtat var det både förutsägbart, fullt av logiska luckor och stundtals riktigt korkat. Däremot var spelet en fröjd att utforska och miljöerna bländande vackra. Skulle Lara få en fjärde, femte och sjätte chans kan vi bara hålla tummarna för att Square Enix tar vara på allt detta – och samtidigt ger Lara Croft ett äventyr värdig henne som gravplundrare. För att potentialen finns där, det råder det liksom ingen tvekan om.

 

 

 

”Subnautica” tar sin början efter att den rymdfarkost du tidigare befunnit dig på har kraschlandat på planeten 4546B. Den enda som överlevde kraschen är du och nu måste du agera snabbt för att kunna ha en chans att lämna denna planet vid liv. 4546B är täckt av vatten och det är just där, i det stora blå, som ”Subnautica” utspelar sig. Du ska leda din karaktär genom färgsprakande korallrev, trånga grottor fyllda med dolda skatter och ner i det djupaste av mörker på havsbottnen. Allt för att leta efter resurser till den utrustning du behöver bygga för att kunna ta dig långt, långt bort från denna plats.

 

Spelet bjuder oss på både häpnadsväckande vackra miljöer blandat med en skrämmande olustkänsla, två motstridigheter som fyller kroppen på en och samma gång. Det är många gånger som den fridfulla simturen bland fina fiskar och färgsprakande koraller avbryts med ett ryck när ett skräckinjagande havsmonster plötsligt dyker upp från ingenstans och attackerar. ”Subnautica” är ett av årets största, positiva överraskningar och det förtjänar verkligen att hyllas. Om du ännu inte prövat detta överlevnadsspel är det numera din plikt att göra det - du kommer inte att bli besviken.

 

 

 

Efter åratal av mediokra "Spider-Man"-spel, tog Insomniac äntligen tag i den älskade Marvelhjälten och gjorde en "Batman: Arkham Asylum" av det hela. Med svingmekanik som var i samma klass som det gamla hyllade "Spider-Man 2", kunde vi ägna timmar åt att bara ta oss runt i staden. Få saker har varit lika tillfredsställande under spelåret 2018 som den där fantastiska känslan då vi föll mot gatorna i New York, bara för att i sista sekund skjuta ut nätet och känna vinden piska latexdräkten då vi återigen svingade oss upp längs Manhattans storslagna skyskrapor.

 

Lägg till det ett varierat combatsystem med en massa coola Spider-Man-prylar, den läckraste versionen av New York sedan "Grand Theft Auto IV" och en riktigt välskriven story, så är det inte så konstigt att spelare föll pladask för Peter Parkers senaste äventyr. Förhoppningsvis får vi fler ikoniska skurkar och färre menlösa sidouppdrag i nästa del, då detta var de enda minuspunkterna med "Spider-Man". Står Venom och Green Goblin på tur, mån tro? Vi hoppas det!

 

 

 

Det är lätt hänt att uppföljare står sig slätt mot deras föregångare, men lyckligtvis hamnar
“Life Is Strange 2” inte i denna kategori. Med en ny miljö, nya karaktärer och nya
superkrafter andas det nytt liv i franchisen, och detta på ett bra vis. Istället för att få spela
som Daniel, pojken med speciella krafter, kliver man i rollen som hans storebror och
beskyddare Sean - vilket leder till att de val man ställs inför blir mer utmanande.

 

Man måste konstant hålla sin skyddsling i åtanke, samtidigt som kontrasten med att en nioårig pojke besitter mäktiga krafter gör att man ibland inte är säker på om han behöver skyddas från sanningen eller ej. Trots de övernaturliga element som närvarar så känns spelet inte bara realistiskt, men även oerhört viktigt genom dess samhällskommentar som speglar en av de största frågorna inom aktuell politik. Kombinerat med den hjärtskärande situation som bröderna befinner sig i skapas en rörande och effektfull upplevelse, och detta bara i spelets första avsnitt.

 

 

 

De få gånger man hittar spel vars mekanik är minst lika intrigant som dess story så kan man lätt konstatera att man funnit en guldklimp - och sådant är fallet med “A Way Out”. Den klassiska känslan av att spela tillsammans med en vän i soffan framför TV:n kombineras med de senare årens online-gaming, och samtidigt görs skärmdelningen på ett så pass unikt och vältajmat sätt att det minst sagt är fängslande.

 

Att följa två fångar i deras kamp att rymma från fängelset de befinner sig i är en intressant
premiss i sig självt. Det gör sig oerhört bra i co-op-form då man verkligen tvingas samarbeta och kommunicera med sin partner för att lyckas, speciellt eftersom de val man ställs inför kräver att båda spelarna är på samma sida. Man lär känna karaktärerna Leo och Vincent i samma takt som de bekantar sig med varandra, och samtidigt som sympatin för dem växer så ökar även hoten de ställs inför. Den välformade upptrappningen i kombination med spelets emotionella slutkläm gör "A Way Out" till en värdig upplevelse.

 

 

 

Efter att ha legat i dvala i fem långa år, var 2018 året då Sonys arga krigsgud Kratos fick göra en efterlängtad comeback. ”God of War” var halvt en remake, halvt en fortsättning på serien, och förutom att skådeplatsen förflyttats från antikens Grekland till karga mytologiska Norden – bjöd spelet på fräsch mekanik som särskilde det från föregående spel i sagan om Kratos. I ”God of War” à la 2018 fick vi stifta bekantskap med en krigsgud som lämnat sitt gamla liv för att börja om på ny kula.

 

Han hade gift sig, skaffat barn, och nyligen blivit änkeman. I början av ”God of War” begravs nämligen Faye, moder till Kratos son Atreus, och Kratos får inta en roll han inte ör helt bekväm i – nämligen den som pappa. Och även om mycket i spelet var sig likt från föregångarna, som exempelvis det numera patenterade övervåldet, så var det en mycket mer mänsklig Kratos vi fick stifta bekantskap med. Den slitna krigsguden är inte lika lättprovocerad som förr och passar förvånansvärt bra i rollen som pappa. Inte alls konstigt att spelet fått smeknamnet ”Boy of War”.

 

 

 

Det är bara att samla ihop kompisgänget, familjen, fotbollslaget eller mammagruppen. Åk sedan iväg till närmsta butik och köp tonvis med godsaker innan ni åker hem och placerar er riktigt bekvämt i soffan. För ”Super Smash Bros. Ultimate” kan nämligen spelas precis hur länge som helst. Nintendo visar verkligen vart skåpet ska stå med den senaste delen i deras långlivade fightingserie, och detta är utan tvekan ett av årets roligaste spel.

 

Det kan tyckas lite kaxigt att använda ordet ”Ultimate” i en speltitel, förväntningarna skjuter givetvis i höjden och risken för sura miner ökar avsevärt om spelet är sämre än förväntat. Men den senaste delen gör faktiskt namnet rättvisa eftersom det sannerligen är den ultimata ”Smash”-upplevelsen. Spelet skryter med hela 74 välbekanta ansikten, där varenda en av dem känns unik och är spännande att testa på. Visst, att man startar med åtta ynka karaktärer kan göra en lite nervös, men när man väl har kommit igång går det snabbt att skrapa ihop en stor skara fightingsugna figurer. ”Super Smash Bros. Ultimate” är lika roligt som det är beroendeframkallande, och förtjänar givetvis en plats på topplistan.

 

 

 

Robotar har fascinerat människan så länge vi haft fantasi nog att drömma om dem. Filmskapare som Ridley Scott, Steven Spielberg och James Cameron har ytterligare spätt på både drömmar och mardrömmar kring hur framtidens värld kan se ut… en framtid som kommer allt närmare. ”Detroit: Become Human” utspelar sig i en värld där androider lever sida vid sida med människor, som assistenter, säljare och medhjälpare. Men vad händer när de kommer på andra tankar än att tjäna oss? Detta är den spännande historien om tre vitt skilda karaktärer, som blir viktiga pusselbitar i maskinernas uppror mot världen.

 

Det är svårt att få nog av sådana filmiska spel, och studion Quantic Dream har finslipat sin formel för noir-deckare med bland annat "Fahrenheit” och ”Heavy Rain”. Det känns som att spela igenom en påkostad sci-fi-blockbuster. Med många valmöjligheter på vägen blir det heller aldrig tråkigt eller minsta förutsägbart. I ”Detroit: Become Human” finns flera potentiella vägar och utgångar för varje kapitel, vilket bidrar till en fantastiskt komplex historia. Vi hade verkligen svårt att enas om vinnaren på denna lista, för ”Detroit: Become Human” är sjukt snyggt, omedelbart fängslande och riktigt storslaget.

 

 

 

Medan "The Last of Us" var förra generationens största milstolpe, råder det ingen tvekan om att "Red Dead Redemption 2" är det mest imponerande spelet till nuvarande konsoler. Det är såpass överlägset konkurrensen att det ärligt talat kommer bli svårt för andra sandlådespel att komma undan med samma gamla pluppsamlande framöver, nu när Rockstar ännu en gång har höjt ribban så jäkla många snäpp. Allt från den engagerande storyn och de trovärdiga karaktärerna, till den sinnessjuka detaljrikedomen och den verkliga känslan av liv i hela den massiva spelvärlden, är alla ingredienser som gör "Red Dead 2" så underbart att sjunka in i och utforska varenda del av.

 

Att lyckas skapa ett spel som är lika enormt till ytan som det är rikt på innehåll, är inget annat än häpnadsväckande. Förmodligen kommer vi inte se röken av ett lika välpolerat sandlådespel som det här förrän Rockstar släpper sin nästa nyskapande titel, vilket lär dröja flera år om studion fortsätter följa sitt vinnande koncept; idén att kort och gott ge spelen precis den tid och de resurser de behöver, för att verkligen kunna bli så bra som möjligt.

 

Vi väntade som bekant i åtta år på uppföljaren till det första "Red Dead Redemption". Vi väntade inte förgäves, utan kan nu äntligen njuta av studions mest helgjutna spel hittills. "Red Dead Redemption 2" är milstolpen som med stolthet kan ställa sig sida vid sida med spelhistoriska klassisker såsom "Super Mario Bros.", "The Legend of Zelda: Ocarina of Time" och Rockstars alldeles egna 3D-pionjär "Grand Theft Auto III". Cowboyhatten av för årets mest uppslukande spelupplevelse!