Föga visste många att när komedin "Varning för Jönssonligan" hade premiär 1981, baserad på danska filmserien "Olsen-Banden", att det bara var början på en rad av svensk humorhistorias främsta skatter. Åtta filmer fick vi totalt med Sickan, Vanheden och Dynamit-Harry och de andra.
Men vilken var egentligen bäst, vilken sämst och vad minns vi bäst?
8. Jönssonligan spelar högt (2000)
Planen: Sickans mormor (Margreth Weivers) kontaktar Vanheden (Ulf Brunnberg) och Dynamit-Harry (Björn Gustafson) för en ny kupp med Sickans bror Sven-Ingvar (Johan Ulveson). Det involverar ärkerivalen Wall-Enbergs (Per Grundén) plan att lura till sig EU:s kulturbidrag till Kungliga Operan.
Kommentar: 80-talshumorn har inte överförts väl till 2000-talet. Våra hjältar känns mest tragiska och gamla, medan tillskottet Ulveson agerar som en neurotisk karikatyr ur en ”Lorry”-sketch. Idén med mormodern som ligans ledare är det enda som känns någorlunda inspirerat.
Höjdpunkt: Doris går på Operan. Skämten är egentligen halvdana, men det är ju omöjligt att värja sig mot Doris som ”älskar lyx och lax”.
Utmärkande biroll: Johan Rabaeus gör en Gudfadern-parodi med låtsasitalienska, Ola Forssmed hans mustaschprydde son och Dan Ekborg (som spelat polis i tidigare filmer) en högfärdig tenor.
Kuriosa: I ”Ogifta par – en film som skiljer sig” föreslår Ulvesons karaktär till Gösta Ekman att han bör spela Sickans bror i nästa film om Jönssonligan. Och det gör han här, även om Ekman själv inte medverkar.
7. Jönssonligan & Dynamit-Harry (1982)
Planen: När Sickan (Gösta Ekman) med kumpanerna Vanheden och Rocky (Nils Brandt) ska bryta sig in i ett kassaskåp på Berns så dyker Vanhedens berusade kusin Dynamit-Harry upp. Sickan hamnar i fängelse men när han kommer ut har han en plan om att råna Wall-Enberg (Per Grundén) på en stor summa pengar.
Kommentar: Dynamit-Harry är ett välkommet tillskott men tyvärr är Gustafsons härliga figur det enda riktigt sevärda med den här sega mellanfilmen. Kupperna känns föga originella och sidointrigen med Vanhedens och Rockys ambitioner att bli hederliga minst sagt krystad och förutsägbar.
Höjdpunkt: Sickan klär ut sig till tysk generaldirektör och fuskar med fejkad brytning in på Wall-Enbergs kontor.
Utmärkande biroll: Dan Ekborgs första insats som klantige kriminalassistent Gren. Framlidna kända profilerna Mona Seilitz, Jarl Borssén och Gösta Krantz medverkar i biroller.
Kuriosa: Första filmen för Dynamit-Harry och sista för Rocky. Den enda filmen i serien som troget följer en film i den danska Olsen-serien, den femte ”Olsen-banden går amok” (1973) (som även gjorts som norska ”Olsenbanden og Dynamitt-Harry går amok”, 1973). Man har dock ändrat slutet.
6. Jönssonligans största kupp (1995)
Planen: Vanheden och Dynamit-Harry försöker hjälpa senaste ledaren Dr. M.A. Busé (Peter Haber) att fly från fängelset men får istället med sig hans cellkamrat Herman Melvin (Stellan Skarsgård). På Hermans rygg har Busé skrivit en plan mot ett sedeltryckeri, som leder ligan till en ännu större kupp i Polen.
Kommentar: En okej men endast milt roande del av serien där många av de bästa skämten är stulna från tidigare filmer. Skarsgårds nya ledare Herman är dessutom mer fjantig än rolig.
Höjdpunkt: En berusad polischef boundar med Dynamit-Harry i en hotellhiss medan polisjakter pågår för fullt. Komik av bästa typen springa-i-dörrar-fars.
Utmärkande biroll: Birgitta Andersson fick här Jönssonligan-seriens första och enda Guldbaggenominering, för sin femte insats som Doris.
Kuriosa: Skarsgård och Haber har tidigare avlöst varandra i filmserier; först som Carl Hamilton, senare som Martin Vanger i ”Män som hatar kvinnor” respektive ”The Girl with the Dragon Tattoo”.
5. Jönssonligan på Mallorca (1989)
Planen: Vanheden, Dynamit-Harry och Doris har flyttat till Mallorca, där Sickan också hamnar när Wall-Enberg erbjuder honom pengar för att öppna ett kassaskåp. Sickan blir lurad och snart planerar ligan en hämnd som involverar Wall-Enbergs skumraskaffärer med antikviteter i Palma.
Kommentar: Miljöombytet känns sunt och miljöerna är läckra. Det finns tillräckligt med knasiga planer och upptåg men birollerna hotar att stjäla filmen. Och Sickan, i sin sista film, är lite väl elak.
Höjdpunkt: En vild biljakt där Jönssons löser problemet med sin solgula bil fast i en gränd genom att sonika byta plats på ratten och köra åt andra hållet. En fantastisk om inte särskilt trovärdig uppfinning…
Utmärkande biroll: Margaretha Krook bidrar med lite skön klass som sluga antikhandlaren Gertrude Germann medan Kent Andersson är kul som en riktig lirare till polis.
Kuriosa: Såväl Göstas som regissören/brodern Mikaels sista film om Jönssonligan.
4. Jönssonligan & den svarta diamanten (1992)
Planen: Sickan har hamnat på mentalsjukhus och hans psykiater Dr. M.A. Busé (Peter Haber) tar över som ledare när ligan ska, baserat på Sickans anteckningar, stjäla en diamant från Nationalmuséet.
Kommentar: Haber påminner oss om vilken utmärkt komiker han är och gör att vi har överseende med Sickans frånvaro. Fin touch med de animerade förtexterna.
Höjdpunkt: En utklädd Dynamit-Harrys lösmustasch fastnar vid en burk när han dricker öl och förs vidare till Biffen, och sen tillbaka. Ett simpelt men likväl roande klassiskt trick.
Utmärkande biroll: Kanske seriens bästa ensemble, inklusive Björn Granath som kommissarie vars hatt är ”en personlighet”, Lena T Hansson som Busés flirtiga sekreterare och Rikard Wolff som diamantägaren Greve Romanoff.
Kuriosa: Första bytet av ligans ledare berodde ironiskt nog på att Gösta Ekman filmade en ny filmserie som Martin Beck, en roll Haber också övertog senare. En parodi på Fritz Langs klassiker ”Dr. Mabuses testamente” (1933) om en psykolog som begår brott hans patient tänkt ut.
3. Varning för Jönssonligan (1981)
Planen: Efter att ha blivit lurad av Wall-Enberg att öppna ett kassaskåp i Schweiz återvänder Sickan hem. Där gör han upp en hämndplan tillsammans med Vanheden och Rocky, som involverar att stjäla diamanter från Wall-Enberg, som även polisen är ute efter.
Kommentar: Första filmen presenterar de tydliga karaktärerna i ligan väl, även ärkerivalen Wall-Enberg och flera av vad som kom att bli återkommande konflikter och storymoment. Kan upplevas tam i jämförelse med flera senare filmer men fortfarande en kul, klassisk kuppkomedi.
Höjdpunkt: Sickan får ett nervöst sammanbrott, ”går i barndom” och får för sig att Vanhedens nya, italienska doja är en kissekatt.
Utmärkande biroll: Siw Malmkvist är typisk krutgumma som Rockys karatesparkande äkta hälft. Vi möter oss också Wall-Enbergs ständiga sidekick Biffen (Weirdon Holmberg) för första gången.
Kuriosa: Bygger på sjätte filmen om Olsen-banden, ”Olsen-bandens sidste bedrifter” (1973), ursprungligen tänkt som seriens sista film, och innehåller detaljer från ”Olsen-banden overgiver sig aldrig” (1979).
2. Jönssonligan dyker upp igen (1986)
Planen: Efter en misslyckad kupp mot IKEA upptäcker Sickan att en liga smugglar amerikansk militärutrustning i gamla möbler, som förvaras i ett pansarrum i Wall-Enbergs högkvarter för att sedan säljas till Sovjetunionen. Sickan & co försöker stjäla möblerna för att pressa Wall-Enberg på pengar.
Kommentar: En Jönssonliga med allt som serien kräver; uppfinningsrika kupper med rolig rekvisita, det eggande maktspelet mellan Sickan och Wall-Enberg, Vanhedens underhållande scentjuveri och söt romans mellan Dynamit-Harry och Doris.
Höjdpunkt: Vanheden försöker distrahera Wall-Enberg med kanske världens sämsta trolleritrick medan Sickan åker upp och ner med en mathiss. Se scenen så förstår ni.
Utmärkande biroll: Johannes Brosts krokarmsförsedda, silvertandade skurk Manfred, inspirerad av Bond-filmernas Jaws. 80-talsprofilen Jacob Dahlin dyker upp (ursäkta ordvitsen) som rysk ubåtskapten.
Kuriosa: Första Jönssonligan med originalmanus, skrivet av Gösta Ekman, regissören Mikael Ekman (Göstas bror) och Rolf Björlind, som skrev flera av de andra Jönssonligan-filmerna.
1. Jönssonligan får guldfeber (1984)
Planen: Stjäla ett datachip med ”Generalplanen” – som går ut på att dela in ett framtida Sverige i tre delar – från Försvarsmakten och sälja till Wall-Enberg.
Kommentar: Tredje delen i serien står för allt vad Jönssonligan innebär – en underhållande kuppfilm där Sickan är smart, Vanheden har smort munläder och Dynamit-Harry gillar öl. Här finns gott om klassiska scener: en personlig favorit är Harrys utklädda gubbe som ska få hjulet i rullstolen pumpat. Färgklicken Doris är dessutom en stark tillgång.
Höjdpunkt: Finalen där Vanheden och Dynamit-Harry ska rädda Sickan utanpå tornuret vid Stockholms stadshus, inspirerat av den klassiska scenen från Harold Lloyds stumfilm ”Upp genom luften”.
Utmärkande biroll: Självfallet Dynamit-Harrys färgstarka donna Doris (Birgitta Andersson), som gör entré i serien. Även Sten Ljunggrens tyska kodningsexpert Dr. Fritz Müllweiser är minnesvärd.
Kuriosa: Filmens story är tagen ur danska föregångarens tionde del ”Olsen-banden går i krig” (1978) men scenen när chipet stjäls är taget ur den fjärde, ”Olsen-bandens store kup” (1972).
Vilka är era favoritfilmer i "Jönssonligan"-serien? Kommentera nedan.
