Lockout 2012

CIA-agenten Snow (Pearce) fångas in av Secret Service-chefen (Peter Stormare, rejält bortkastad), oskyldigt anklagad för mordet på en kollega. Hans döms till 30 års koma på ett högteknologiskt fängelse på en närliggande planet (filmen utspelas i framtiden, för den som missat). Passande nog hinner fängelsets fångar ta över anstalten vid ett besök av presidentdottern (Maggie Grace) och man måste nu frita den högt aktade gisslan. Gissa vem som får uppdraget?

Guy Pearce har från att ha varit en solid stjärna i kultrullar som "L.A. Konfidentiellt" och "Memento" blivit ett namn som dyker upp i alla möjliga sammanhang (från Adam Sandler-kalkonen "Bedtime Stories" till gubbsminkscameo i "Prometheus"). Här ska han ta sig an den klassiska antihjälten, actionfilmsfiguren som Hugh Jackman och Gerard Butler blivit hejare på de senaste åren (om än i filmer med varierande kvalitet). Visst klarar Pearce den amerikanska dialekten och har biffat till sig rejält men han känns klart malplacerad. Det kan vara hans extremt löjliga one-liners, eller bara det faktum att vi vet att han har talang som förtjänar bättre än sådant här DVD-skräp.

Samma gäller Luc Besson, producent och idéskaparen bakom den här. Fransmannen ligger bakom några järnstarka kultfilmer från 80- och 90-talet men har på sistone dessvärre lagt sin energi på "Arthur och minimoj"-filmerna och... tja, sådant här. Det ska erkännas att det finns sämre actionrullar dock. Tempot går av bara farten, det är snyggt och man undviker smidigt ett fåtal klichéer. Men för varje överraskning finns tio klyschor och specialeffekter som hämtade ur ett datorspel.

Vår hjälte är den typen som har en spydig comeback för varje motreplik, tänker bara på sig själv och vägrar gråta när bästa vännen dör. Hjältinnan - vän människorättskämpe med skinn på näsan förutom när det gäller - är så pryd att allt som saknas är rosiga kinder och flätor med rosetter. Grace är dessutom synnerligen blek men troligen det bästa man kunde få (hon spelade i producentens "Taken"). Vincent Regan ("300", "Clash of the Titans") och Joseph Gilgun ("This Is England") gör vad de kan med sina skurkbröder - den ena äldre och vis, den andra bångstyrig psykopat.

Som ni hör osar det déjá vu över hela spektaklet. Att filmen utspelas i framtiden och har en "Minority Report"-liknande ramhistoria är överflödigt. Filmen hade lika gärna kunnat vara en direkt-på-video-rulle från 1992 med Chuck Norris i huvudrollen. Lite snyggare och lite fräsigare men fortfarande inget du minns dagen efter. För vissa fans av genren lär den duga en regnig söndag och kanske t.o.m. belönas med ett högre betyg. Men snälla Guy Pearce, den här filmen har nog med testosteron för att de som minns dig som transa i "Priscilla - öknens drottning" ska fatta att du är straight - gör något bra nu istället.