10 hyllade HBTQ-filmer att streama gratis under Pride

 

 

En av två svenska filmer på listan - du kan nog ana den andra. Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson är gayparet som vill adoptera en liten kille men får en bråkig och aningen homofob tonåring på halsen. Mycket har hänt sedan filmen gjordes men temat med gayadoption är fortfarande ett medialt sprängstoff på debattsidorna.

 

Skarsgård och Petersson levererar dock trevliga och högst opolitiska porträtt i det här välmenande komedidramat av Ella Lemhagen. Filmen charmade publiken och utmanande fördomar tyckte vår recension från 2008.

 

"Patrik, 1.5" har 6.9 på imdb (10 000 röster)

 

 

 

Francois Ozon har gjort filmen med queerteman i snart tre årtionden. Den parante fransosen är kanske mest känd för sardoniska och härligt campiga melodramer som "8 kvinnor" och "Swimming Pool". Auteuren Ozon målar dock med en bred palett - allt från seriösa dramer som "I Guds Namn" till thrillers som "Dans la maison".

 

I söta och spännande "Summer of '85" sätter han tänderna i en traditionell coming of age-historia om en spirande kärlekshistoria mellan de två tonårskillarna David och Alexis.

 

"Summer of '85" - 6.9 på IMDb (14.000 röster)

 

 

 

Stanley Tucci och Colin Firth i huvudrollen är i stort sett en garanti på att en film åtminstone är sevärd (den fick full pott här på Moviezine!). Men Supernova är betydligt mer än så - det är en bitterljuv kärlekshistoria om Sam och Tusker - två briljanta män som gradvis tvingas ta farväl när Tuskers skarpa sinne går in i demensdimman.

 

Sällan har kärlek mellan två medelålders bögar porträtterats så här vackert - regissören Harry McQueen har skrivit ett finkänsligt manus som lyckas skildra en okonventionell kärlek lika bra som den fasa det innebär att se den man älskar glida bort.

 

Filmen har väckt en del kritik för att två straighta män spelar huvudrollerna - men i det här fallet känns valet alldeles självklart. Tucci och Firth går all in utan att kännas det minsta manierade och kemin dem meellan får Supernova att lysa klart och vackert mitt i sorgen. 

"Supernova" - 6.9 på IMDb (15.000 röster)

 

 

 

 

Alla som ingår i HBTQ-gemenskapen är väl bekanta med filmer som följer unga huvudpersoners (ofta smärtsamma) komma ut-process. "Dating Amber" följer den traditionella mallen med plågade tonåringar men twistar ändå till det - här är nämligen huvudpersonerna en ung bög och flata som bestämmer sig för att "dejta" varandra för att hålla skolmobbarna borta.

 

"Dating Amber" är en väldigt familjevänlig och upplyftande historia - "söt som socker" skrev vår recensent. En film om den starka vänskap som uppstår ut utanförskap och modet att stå upp för den man är. Handlingen utspelas i en irländsk småstad på 90-talet - en tid som skiljer sig diametralt från dagens Irland där katolicismen har utvecklats i en betydligt mer tolerant och tillåtande riktning.

"Dating Amber" - 7.0 på IMDb (ca 8000 röster)

 

 

 

 

Listans enda film som gränsar till kostymdrama - "Summerland" utspelar sig under andra världskriget och handlar den ogifta Alice (Gemma Arterton) som tar in en pojke från London undan bombregnet. Sträv som hon är uppstår så klart ett allt närmare band mellan de udda två - något som påminner Alice om den förbjudna kärleken från hennes ungdom.

 

Det blir en blandning av skratt, sorg och saknad med Dovers vackra vita klippor som majestätisk fond  bakgrunden i denna brittiska feelgood som bjuder på bra barnskådespeleri och vykortsvyer.

"Summerland" - 7.0 på IMDb (9500 röster)

 

 

 

 

En intensiv blick som dröjer kvar som leder till snabba djuriska knull. Köttsligt begär i expressfart - är den enda valmöjlighet som fanns för bögar i Europa efter andra världskriget. Mellan 1945-1969 var samkönade relationer mellan män kriminella i Tyskland. Det är under denna tid Sebastian Meises film utspelar sig.

 

Hans Hoffman (Franz Rogowski) är en återfallsförbrytare. Oförmögen och ovillig att stå emot sin sanna natur blir han haffad av polisen efter att han raggar upp fel man. Då han har begått samma brott tidigare blir det oceremoniöst klinkan för hans del - något han tar med stoiskt jämnmod. I fängelset otrygga härd träffar han på Viktor (Georg Friedrich) och för första gången på länge uppstår känslor som når bortom testosteron och tömning. Men kärlek mellan män lever ständigt på en knivsegg i en tid och miljö där bögar ses som ohyra och självbilden är skev.

"Den Stora Friheten" ("Große Freiheit" på orginalspråk) har till synes en unik dyster syn på kärlek och längtan för en nutida film. På många sätt påminner den om en av Jean Genets alster från en svunnen era. Men egentligen visar regin på tidens grymhet - Tyskland gick från ett av världens mest queerliberala länder till en av de mest repressiva när nazisterna tog över.

 

Meises intensiva och visuellt sinnrika regi provocerade med rätta fram ett prisregn på diverse filmfestivaler. Rogowskis enastående och passionerade rolltolkning stod inte långt efter. "Ett intimt portätt av kärlek bakom galler " berömde vår recensent filmen när den kom ut.

 

"Den Stora Friheten" - 7.5 på IMDb (7600 röster)

 

 

 

Homosexualitet är fortfarande mestadels tabu i mellanöstern och därmed är vi inte direkt bortskämda med filmer på temat därifrån. Trots det sätter ändå banbrytande konstnärer temat på kartan - som i den här franska produktionen från marockanska Maryam Touzani.

 

"Samtidigt som det är en lättare djupdykning i arabisk Marocko-kultur och inte minst dess syn på manlighet och homosexualitet så är det även en mänsklig historia som lätt kan relateras till världen över" skrev vår recensent om den här pärlan som bland annat fick en särskild utmärkelse på Cannes Filmfestival.

 

"Den blå kaftanen": 7.6 på IMDb (5600 röster)

 

 

 

Om det är någon film som nått kultstatus på den här listan så är det "The Rocky Horror Picture Show". Blandningen av rockmusikal, komedi och campig skräck var helt banbrytande när filmen kom ut 1975 (!) - och står sig än idag som en bragd få kan hoppas mäta sig mot. I filmens rollista ser vi bland annat en osedvanligt präktig Susan Sarandon i en av sina tidigaste roller.

 

Filmens hejdlösa och lustfylldaz genreblandning är en storhet i sig - men det som alla minns bäst är Tim Currys ikoniska rollprestation som Dr. Frank-N-Furter - eller som hen själv sjunger: "Im just a sweet transvestite from transsexual Transsylvania". Currys prestation når bortom tid och rum - och som publik är man helt i den vampyriska vetenskapsmannens könsöverskridande grepp. Att det inte regnade priser över skådespelarens vågade rolltolkning är ett tecken på att Rocky Horror var långt före sin tid.

"The Rocky Horror Picture Show": 7.4 på IMDb (168 000 röster)

 

 

 

 

"Varför måste vi bo i fucking jävla kuk-Åmål?" är blott en av många ikoniska repliker från Lukas Moodyssons stora genombrott från 1998. Vi var chockade och förtjusta vartannat. Det var en tid när Elisabeth Ohlssons "Ecco Homo" väcte högljudda protester och bombhot (!) och bög och flata var termer skolsgårdsmobbare dagligen slängde sig med. Enter en av Sveriges största regissörer som var helt okänd i landet fram tills dess. 

 

1998 briserar "Fucking Åmål" som en bomb i Sverige . Sällan har en film fått ett sånt kulturellt genomslag över en natt. Plötsligt vallfärdade folk till biograferna och köpte oboy så det stod härliga till. Karin Boye uppmärksammades återigen av lesbiska, bicurious blev på modet, småstäder fick en revival och det ironiska 90-talet förklarades stendött. Allt på grund av Elins (Alexandra Dahlström) och Agnes (Rebecka Liljeberg) kontrasterande personligheter och charmen hos de otränade unga skådespelarna.

Trots att filmen var finkänsligt befriad från kärleksscener (inte minst på grund av skådespelerskornas unga ålder) kändes varje ord och beröring laddad som aldrig förr. Guldbaggarna regnade, löpsedlarna haglade och Robyns karriär fick en rejäl boost med megahiten "Show Me Love" - den mest igenkända låten från filmens soundtrack som också blev titeln till filmens engelskspråkiga release. "Fucking Åmål" var på många sätt en sammanfattning av svensk 90-tal innan den nya millenniet tog över. Givetvis fick den högsta betyg på Moviezine.

"Fucking Åmål": 7.5 på IMDb (56.000 röster)

 

 

 

 

Vem trodde att ikoniske modeskaparen Tom Ford skulle ha sådana dolda regitalanger? Med en ikonisk rollista, en oemotståndlig story och sjuhelvetes personkemi mellan skådespelarna sveper den vemodigt melankoliska och längtansfulla "En enda man" alla tvivel under mattan. Samtliga inblandade gör en prestation på högvarv och spelar som höga på dopamin...fast karaktärerna snarare kämpar med inre demoner och depression. 

 

Colin Firth och Julianne Moore går inte av för hackor var för sig men tillsammans bildar de ett kraftfält av sällan skådat slag i rollerna som den bittre George och hans forna flamma Charley - det är intelligent, berörande och subtilt på ett sätt som amerikanska produktioner sällan når upp till. Ford förenar här djup och vitsighet på ett sätt som hade fått självaste Oscar Wilde att blinka i samförstånd.

Nämnas bör också rollprestationerna hos de två brittiska hunkarna Nicholas Hoult och Matthew Goode - som inte bara tillför filmen eyecandy utan utstrålning och känsligt skådespel. Kemin mellan Firth och Goode som det ultimata kärleksparet som skiljs åt av ett grymt öde slår oss som ett godståg i full fart - och förkrossade och beklämda kan vi ana en bråkdel av Georges bottenlösa sorg.

 

"En enda man": 7.5 på IMDb (118 000 röster)