15 filmer som kan bli årets indiepärlor

Året fick en väldigt stark biostart med Martin McDonaghs välförtjänt kritikerrosade "Three Billboards Outside Ebbing, Missouri" och om man tar en titt på de kommande släppen ser det ut att fortsätta på det spåret. Särskilt när det gäller mindre independentprojekt ser 2018 ut att bli ett fullmatat år med lovande filmer för allt från skräckälskare till hopplösa romantiker.

 

Nedan har jag listat 15 starka titlar som jag personligen tror och hoppas kan bli väldigt uppskattade under året. Majoriteten av dem kommer att landa på bio och har redan spikade premiärdatum, men andra kommer vi få vända oss till streamingtjänster á la Netflix och Amazon för att se.   

 

 

 

När Guillermo del Toro såg skräckklassikern "Creature from the Black Lagoon" i unga år ifrågasatte han varför Julie Adams och fiskvarelsen inte kunde få bli kära i varandra i slutet, och nu har han äntligen fått chansen att rätta till det i en magisk ny saga. Förhoppningsvis kommer biopubliken omfamna den varmare än i fallet med den smärtsamt underskattade "Crimson Peak", för det förtjänar den verkligen. Estetiskt är den utsökt, Sally Hawkins är som alltid en fröjd att se och doften av 60-talet är att dö för. 

 

 

 

Efter den polariserande "Inherent Vice" återvänder Paul Thomas Anderson, världens bästa filmskapare enligt undertecknad, till sin absoluta toppnivå med "Phantom Thread". Med den perfektionistiska klänningsmogulen Reynolds Woodcock ger han Daniel Day-Lewis en riktigt saftig karaktär att avsluta karriären med, och det slår gnistor om varje scen. Trots hans monumentala närvaro lyckas dock Vicky Krieps och Lesley Manville ge honom en jämn match. Visuellt perfekt, originellt skriven och ljuvligt vrickad.

 

 

 

Sedan 2003 har Duncan Jones ("Moon", "Warcraft") försökt få den här filmen gjord, men inte förrän Netflix dök upp som en räddare i nöden för något år sedan blev den verklighet. I huvudrollen ser vi Alexander Skarsgård som Leo Beiler, en stum bartender som försöker gå till botten med sin flickväns försvinnande i 2050-talets neondränkta Berlin. Med tanke på att det är Jones som agerar både regissör och manusförfattare tror jag att det här kommer bli något mer än en billig "Blade Runner"-kopia. 

 

 

 

Efter biopremiären i USA i slutet av förra året blev Greta Gerwigs regidebut hyllad som en av årets bästa filmer, om inte den bästa. När jag fick möjligheten att se den tyckte jag inte att den nådde riktigt så högt, men det är onekligen en riktigt mysig och rolig coming of age-berättelse med skådespelarprestationer som toppar det mesta i genren. Skildringen av det skakiga förhållandet mellan Lady Bird (Saoirse Ronan) och hennes mamma (Laurie Metcalf) är tveklöst berättelsens starkaste aspekt.   

 

 

 

Efter mästerliga "Ex Machina" är jag med på tåget oavsett vad Alex Garland gör härnäst och "Annihilation" är inget undantag. Här tar han sig an boken (den första i en mycket kritikerrosad trilogi) med samma namn som kretsar kring fyra vetenskapskvinnor och deras utforskning av "Area X", ett mystiskt naturområde som ingen tycks komma tillbaka levande ifrån. Trailern ovan utlovar något som drar åt det surrealistiska och existentiella hållet, vilket jag gillar. 

 

 

 

Paralleller har dragits till filmer som "Maffiabröder" när kritiker beskriver intrycken efter att ha sett Tonya Harding-skandalen dramatiseras på vita duken. Om kvaliteten ens kommer i närheten av den klassikern så stundar något alldeles extra har jag en känsla av, och talangfulla Margot Robbie tycks ha fått till en riktigt imponerande förvandling för att axla titelrollen. Filmens betoning av "sanningens" komplexitet känns väldigt lockande också. 

 

 

 

Efter att ha hoppat av "Jane Got a Gun" när produktionen redan var igång blev Lynne Ramsay lite av en persona non grata i filmvärlden, men nu är hon tillbaka med besked. Med "You Were Never Really Here" levererar hon ett elektriskt porträtt av den psykiskt förstörda och PTSD-drabbade Joe (Joaquin Phoenix), en sorts "hired gun" som kastas in i en värld av barnprostitution och mörker. En lika påfrestande som fantastisk film med härliga "Drive"-vibbar. Phoenix, beväpnad med en hammare, är fruktansvärt bra. 

 

 

 

Jason Reitman är en ojämn regissör, men senaste gången han samarbetade med både Diablo Cody (manus) och Charlize Theron resulterade det i en av 2000-talets mest underskattade filmer; briljanta "Young Adult". Nu har den trion slagit ihop sina förmågor igen och ger oss en film om kontemporärt moderskap som jag ser varmt fram emot. Titeln syftar på den barnflicka (Mackenzie Davis) som äntrar trebarnsmamman Arlos (Theron) liv och vänder upp-och-ner på saker och ting, på gott och ont. 

 

 

 

Bara tanken på att vi snart kommer få se en ny stop motion-film signerad Wes Anderson gör att det vattnas i munnen på mig. Förra gången kretsade det kring rävar, men nu är det hundarnas tur att få skina lite i Andersons sagolika värld. Den ofattbara listan över röstskådespelare inkluderar namn som Scarlett Johansson, Greta Gerwig, Bryan Cranston, Frances McDormand, Edward Norton, Tilda Swinton, Ken Watanabe, Yoko Ono, Bill Murray, Jeff Goldblum och Harvey Keitel. Jag har svårt att se det här bli något annat än en fröjd. 

 

 

 

Steven Soderbergh gillar i vanlig ordning att spela sina kort nära bröstet, så vi vet inte särskilt mycket om det här skräckfilmsprojektet än, men den information vi har räcker långa vägar för mig. Handlingen kretsar kring en ung kvinna (fenomenala Claire Foy från "The Crown") som mot sin vilja läggs in på ett mentalsjukhus och börjar tappa greppet om gränsen mellan verklighet och illusion. Soderbergh, som är en mästare på digitalt filmskapande, fotade hela filmen med en iPhone och det ska bli spännande att se vad han kan göra inom de ramarna. 

 

 

 

Allas vår "Whiplash"- och "La La Land"-wunderkind Damien Chazelle tar sig här an berättelsen om astronauten Neil Armstrong och det historiska Apollo 11-uppdraget. Armstrong, mannen som tog de första stegen på månen, spelas av ingen mindre än Ryan Gosling och hans fru Janet spelas av Claire Foy (hon har mycket på gång nu!). Hela projektet bara skriker Oscarschanser så om Chazelle lyckas landa det här lika smidigt som sina tidigare filmer kan den nå hur högt som helst.

 

 

 

Om någon reste tillbaka i tiden och berättade för mig att jag skulle bli omåttligt taggad på den tionde uppföljaren till John Carpenters "Halloween" hade jag trott att de var galna, men så blev det. Här är det nämligen lite av en nystart det är tal om, med den mångsidiga filmskaparen David Gordon Green (och Danny McBride, otippat nog) vid spakarna. Jamie Lee Curtis är tillbaka, alla tidigare uppföljare slängs i papperskorgen och Carpenter är så nöjd med idén att han har hoppat ombord som kompositör av filmmusiken. 

 

 

 

Eftersom den här filmen i dagarna hade sin världspremiär på Sundance filmfestival är det ännu oklart när den dyker upp i Sverige och resten av världen, men 2018 känns som en säker tippning. Filmen markerar Paul Danos regidebut och kretsar kring en familj i 60-talets USA som splittras av en skilsmässa, allt sett ur sonens (Ed Oxenbould) perspektiv. Föräldrarna spelas av Jake Gyllenhaal och Carey Mulligan, en kombination som jag tror kan bli ren dynamit. 

 

 

 

När nyheten landade om att Luca Guadagnino skulle ta sig an en remake av Dario Argentos ikoniska "Suspiria" (bilden ovan) blev jag positivt överraskad. Guadagnino är känd för filmer som "A Bigger Splash" och "Call Me By Your Name", vilket gör att man inte tänker på honom i första hand när en skräckremake ska göras, men det känns som ett inspirerat val. Jag är inget större fan av originalet, men här tror jag att materialet kan lyfta till nästa nivå. Filmen slutförde sin produktion i slutet av 2017 och det är fortfarande oklart exakt när Amazon planerar att släppa den. 

 

 

 

Gareth Evans tog världen med storm med sina två benkrossande "The Raid"-filmer och särskilt efter den fläckfria uppföljaren har jag varit spänd på att se vad han gör framöver. Tillsammans med Netflix har han nu kokat ihop en periodthriller som leds av karismatiska Dan Stevens, vars karaktär ger sig ut på jakt efter sin syster som har snårats in i en sekt. Om Stevens ens sparkar hälften så mycket rumpa som han gör i "The Guest" så kan det bli något för historieböckerna. Även den här är färdiginspelad, men inget releasedatum är spikat.

 

BONUS: Martin Scorseses högt emotsedda gangsterfilm "The Irishman" borde givetvis ha en helgjuten plats på den här listan, men eftersom den fortfarande håller på att spelas in är det oklart om Netflix kommer välja att släppa den i år eller istället vänta till början av 2019. Det sistnämnda känns dessvärre mest sannolikt för mig.