LISTA: Topp tio bästa rullarna från 2023 (fram till nu)!

Det är nu bara någon ynka vecka kvar till halva år 2023 har passerat och det har blivit hög tid för en halvårsrapport. Hittills har året pendlat friskt från högt till lågt, med lägstanivån någonstans i närheten av "Ant-Man and the Wasp: Quatumania" och "Fast X", två filmer som fick mig att vilja trycka på omstart-knappen för hela Hollywood-maskineriet. Någonstans har det uppenbarligen gått snett.

Hur som helst, allt hopp som förångas när man ser älskade Michelle Pfeiffer slarvas bort i CGI-sörja vinns tillbaka när något riktigt inspirerat och fint gör bestående avtryck på vita duken.  Nedan har jag listat tio exempel från den senare kategorin - mina tio favoriter från 2023 (svenska premiärdatum) hittills. 

 

 

 

Efter några riktigt trötta inslag, både filmer och serier, i hastigt bleknande Marvel Cinematic Universe är det givetvis James Gunn som styr skutan tillbaka till sin forna glans igen. Gång på gång lyckas han balansera humor och svärta med ofattbar finstämdhet och den kärlek han hyser för detta gäng avvikare pulserar genom varje bildruta. Bitarna med Rocket Racoons historia är dessutom oväntat hjärtslitande, på bästa sätt.  "Guardians of the Galaxy" (Vol 1) förblir den absoluta höjdpunkten i hela MCU-franchisen men denna trilogiavslutare tillhör också toppskiktet.

Går just nu på bio!

 

 

 

Regissörer som Ari Aster och Robert Eggers nämns förståeligt nog ofta när man pratar om Ingmar Bergmans arv, men om det är någon regissör som absorberade Bergmans ande när han dog så är det Joanna Hogg. Det blev tydligt i de mästerliga "The Souvenir"-filmerna, likaså som här. Detta lågmälda, mysgotiska och försiktigt spännande spökdrama bjuder på två(!) fantastiska prestationer av Tilda Swinton, som spelar både mor och dotter, och atmosfär att dö för. Gillar du tät dimma, uppgrävda familjehemligheter och kusliga hotell så lär du inte bli besviken. 

Finns att hyra på exempelvis Apple TV, SF Anytime och Viaplay. 

 

 

 

Så himla underskattad. Damien Chazelles påskostade smällkaramell om det (stundtals) kontrollerade kaoset i 20-talets Hollywood slår till med full kraft och jag älskar hela resan, skavanker och allt. Med sina maffiga 189 minuter är den onekligen i längsta laget men vad gör det när man får se Brad Pitt och Margot Robbie briljera i rollerna som krisande stumfilmsstjärnor? Perioden är fläckfritt fångad, Linus Sandgren har aldrig varit vassare bakom kameran och Justin Hurwitz musik går fortfarande varm i mina lurar ("Call me Manny" är oemoståndlig).

Finns att hyra på exempelvis Apple TV, SF Anytime och Viaplay. 

 

 

 

Äpplet faller inte långt från trädet. Body horror-kungen David Cronenberg har i sin son Brandon Cronenberg fått en på alla sätt värdig efterträdare till tronen. Även om "Infinity Pool" inte riktigt lever upp till mästerverket "Possessor" (se den också!) är det en ny välbehövlig injektion av riktig bra gojs, riktigt bra kladd, som är svår att motstå. En ovanligt nedtonad Alexander Skarsgård spelar en misslyckad författare vars idylliska (eller!?) semester snart tar en ohyggligt mörk vändning när han träffar ett fan (enastående Mia Goth) med vissa... intensiva tendenser. Inget för den nervsvaga eller lättäcklade men den som söker något annorlunda och utmanande har hittat rätt. 

Släpps som digital hyrfilm senare under 2023. 

 

 

 

Mia Goth igen, och här är hon ännu bättre! Det finns ingen som helst tvekan om att hon borde ha fått en given Oscarsnominering för sin skildring av den oberäkneliga, samvetsbefriade och totalt livsfarliga titelkaraktären. Filmen omkring henne är dessutom helt spektakulär. Med tanke på att Ti West klackade ihop manuset till den här filmen på två veckor medan han jobbade med föregångaren ("X") är den så mycket bättre än den har någon rätt att vara. Den färgstarka technicolor-estetiken är rena drömmen och obehaget i berättelsen når hela vägen ner till benmärgen. Nu peppar vi inför "MaXXXine", den tredje delen i denna helt oväntade skräcktrilogi. 

Finns att hyra på Amazon. 

 

 

 

Likt många andra kreativa personer gjorde Steven Spielberg, regissörernas regissör, en introspektiv resa till följd av covid-pandemin. Resultatet blev en berättelse om hans barndom, hur kärleken för filmkonsten föddes och hur hans föräldrars (utsökt spelade av Michelle Williams och Paul Dano) äktenskap kollapsade. Det är med andra ord inte en solskenshistoria rakt igenom, men den oemåtståndliga värmen och humorn dämpar svärtan på helt rätt sätt. Efter 2021 års maffiga "West Side Story" och nu denna är det tydligt att Spielberg upplever en ny peak i hans nära 60 år långa (!) karriär och det är en fröjd att bevittna.

Finns att hyra på exempelvis Apple TV, SF Anytime och Viaplay. 

 

 

 

"Han har blivit en parodi på sig själv". Någon mer uttjatad kritik än så är svår att föreställa sig när Wes Andersons filmer diskuteras. Att han fortfarande förstärker och förfinar sin "grej" efter alla dessa år och applicerar sin distinkta vision med full kraft i varje projekt ser jag som positivt. Det finns dock ingen tvekan om att han har rört sig åt ett allt mindre publikfriande håll, vilket jag gillar. "Isle of Dogs" signalerade den riktningen, "The French Dispatch" tog nästa steg och "Asteroid City" är hans mest esoteriska film hittills. Den är inte för alla men jag föll handlöst för lo-fi scifi-estetiken, de plågade karaktärerna och "first contact"-upplägget. 

Ute nu på bio. 

 

 

 

Cate Blanchett, Cate Blanchett, CATE BLANCHETT! Vilken helt makalös och monumental prestation hon gör i den här filmen, när hon blåser mångbottnat liv i den både hyllade och problematiska dirigenten Lydia Tár. Todd Field, åter i registolen efter ett 15 år långt uppehåll, skänker filmen så mycket vikt och patos att det känns som en biopic om en verklig person, fast så otroligt mycket bättre än det sedvanliga skräpet i den slitna genren. Välskriven är bara förnamnet. Michelle Yeoh var också lysande (alltid!) i "Everything Everywhere All at Once" men Oscarn borde Blanchett ha fått med sig hem.

Släpps som digital hyrfilm och på DVD/blu-ray i juli. 

 

 

 

Med sina två tidigare filmer "Hereditary" och "Midsommar" har Ari Aster etablerat sig som en av de mest spännande nya rösterna i filmvärlden just nu och med "Beau is Afraid" höjer han sin ribba ytterligare. Det går inte att slita ögonen från magnetiska Joaquin Phoenix i rollen som Beau när han ångestladdat stressar runt i en till synes livsfarlig värld, nedtyngd av världshistoriens mest omfattande "mommy issues". Det är trubbigt och provocerande filmskapande av absolut högsta klass, med ett hisnande ambitiöst bildspråk och en uppfriskande nochalans kring vad som är kommersiellt och inte. En helt unik filmupplevelse som jag sent ska glömma. 

Ute nu på bio.

 

 

 

Denna modigt återhållsamma långfilmsdebut (ofattbart!) av skottska Charlotte Wells golvade mig fullständigt och jag har knappt kunnat repa mig sedan dess, trots att flera månader har passerat. En mer träffande skildring av lågintensivt förgörande psykisk ohälsa har jag sällan skådat och jag kan känna igen mig i både Paul Mescals karaktär och hans dotter, spelad av Frankie Corio. Porträtteringen av deras fina men kantstötta solsemester sätter kniven rakt i hjärtat och vrider om, samtidigt som den inte gottar sig i mörkret. Inte bara årets bästa film hittills, utan även en av de absolut bästa på den här sidan av millennieskiftet. Ett mästerverk, kort och gott. 

Finns att hyra på exempelvis Apple TV, SF Anytime och Viaplay. 

 

Svidande nära att landa på listan: "Living", "Eo", "Scream VI", "Creed III", "Rye Lane", "Women Talking" och "Knock at the Cabin".