Händer det ofta att du bläddrar dig runt i Filmnets utbud, hamnar i total beslutsångest och i panik gör ett val du sedan ångrar? Om svaret är ja, sluta med det och plocka något från den här listan istället. Om svaret är nej, plocka något från listan ändå! Här är nämligen några av de bästa filmerna som finns att hitta på Filmnet.
Avlyssningen (1974)
Det är lätt att glömma – och lite svårt att förstå – att Francis Ford Coppola faktiskt lyckades klämma in en lysande konspirationsthriller mitt emellan de två första ”Gudfadern”-filmerna. Gene Hackman i sina bästa dagar spelar en övervakningsexpert som blir inblandad i vad som börjar som en helt ”vanlig” avlyssning men slutar i extrem paranoia. Filmen börjar försiktigt men växer som en långsamt brinnande låga när intrigen trappas upp, och andra halvan är strålande. I biroller syns mästare som John Cazale, Harrison Ford och Robert Duvall. En krypande kallsvettning, jazzmusik och fint foto smälter samman i en lågmält intensiv 70-talstypisk thriller.
Blåsningen (1973)
Charmigt, roligt och underhållande blir det när gänget från ”Butch Cassidy and the Sundance Kid” – regissören George Roy Hill och stjärnorna Paul Newman och Robert Redford – återförenas. Handlingen utspelar sig i Chicago 1936, där den unge Johnny Hooker (Redford) träffar veteranskojaren Henry Gondorff (Newman), vilka teamar upp för en kupp av episka mått. Med ett finurligt manus vecklas en avancerad story ut, med en träffsäker mix av humor, spänning och lurendrejeri. Newman och Redford har en unik kemi och utstrålning som kan få den allra buttraste åskådaren att le. ”Blåsningen” innehåller även en av filmhistoriens största överraskningar – genomskåda den om du kan!
Bottle Rocket (1996)
”The Grand Budapest Hotel” passerade tidigare i år den finfina intäktsmilstolpen 100 miljoner dollar och blev Wes Andersons hittills mest ekonomiskt framgångsrika film. Men hur började allt egentligen? ”Bottle Rocket” är amerikanens långfilmsdebut (han gjorde två år tidigare en kortfilm med samma namn) och handlar likt flera av hans senare filmer om ett gäng som ska ut på någon form av äventyr. Här är det Owen Wilson, Luke Wilson och Robert Musgrave som får idén att råna en bokaffär och sedan sticka iväg med pengarna. De hinner med allt från hotellvistelser och kärleksaffärer till internt handgemäng och misslyckade kriminella företag. Det märks att Wes söker stilen litegrann, men som debutfilm har den ändå många igenkännbara kvalitéer.
Dr. Strangelove eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben (1964)
En av Stanley Kubricks bästa filmer är lika träffsäker som komedi som satir. Kubricks geni skapar i samarbete med Peter Sellers dito en i långa stunder vansinnigt rolig kalla kriget-historia i vilken USA planerar att bomba sovjetiska strategiska mål med kärnvapen. Detta efter att general Jack D. Ripper framfört en teori om att ryssarna vill förgifta alla amerikaner. Stora delar av filmen utspelar sig i ett mötesrum där maktens män samlats för att reda ut den kaotiska situation som snabbt uppstår. Tre av de karikatyrmässiga karaktärerna spelas av Sellers, bland annat den rullstolsburne kärnvapenexperten och före detta nazisten Dr. Strangelove. George C. Scott och Sterling Hayden är andra njutbara inslag i denna klockrena klassiker.
Frost/Nixon (2008)
Politik är i min mening ett ämne som i princip alltid tjänar på att filmatiseras. Det blir ju så mycket sexigare då. Vinklingar och förvrängningar är visserligen saker att se upp med, men i de bästa fall blir det både lärorikt och underhållande. ”Frost/Nixon” är ett utmärkt exempel på när politik, journalistik och amerikansk historia förpackas i ett filmpaket av spänning och dramatik, när Ron Howard (”A Beautiful Mind”, ”Rush”) filmatiserar de TV-intervjuer som britten David Frost (spelad av Michael Sheen) gjorde med Richard Nixon (Frank Langella) 1977, tre år efter att denne avgått som USA:s president i samband med Watergateskandalen. Välspelat, välregisserat och högintressant rakt igenom med många laddade TV-ögonblick!
Little Children (2006)
Detta i långa stunder mörka och drabbande drama skildrar flera olika liv som hamnat i känsliga situationer och svåra livsbanor. Två personer är otrogna med varandra, en sexförbrytare släpps från fängelset och tvingas utstå orättvisa trakasserier från en arg polis och familjer kämpar med att få livet att fungera i en förort i Connecticut. Filmen hanterar sina karaktärer på intressant vis, genom att göra alla till komplexa människor med såväl allvarliga problem som sympatiska drag. Todd Field (”In the Bedroom”) regisserar fram det allra bästa ur skådespelare som Kate Winslet, Jennifer Connelly, Patrick Wilson, Jackie Earle Haley och Noah Emmerich, i en film som ibland för tankarna till ”American Beauty” – i mitt tycke är den minst lika bra. En film som dröjer sig kvar i medvetandet.
Livet é Python (1971)
Och nu till något helt annorlunda, nämligen ”And Now for Something Completely Different” som Monty Pythons sketchsamling ”Livet é Python” heter i original. Denna 88-minutare består av sketcher från deras legendariska TV-serie ”Monty Pythons flygande cirkus” och innehåller flera av de mest klassiska skrattfesterna. Här finns sedvanligt monstruöst flippade animationssekvenser och guldkorn som ”Dead Parrot”, ”People Falling Out of High Buildings” och ”The Funniest Joke in the World”. Man kan undra var de får allt ifrån. Klart är i alla fall att man kan sitta och skratta tills magmusklerna inte klarar mer, för Monty Python-gänget är helt enkelt genier i sina bästa ögonblick.
Medan vi faller (1995)
Paris är i filmsammanhang ofta kärlekens och romantikens förlovade stad, men så icke här. Mathieu Kassovitz svartvita drama skildrar tre unga invandrarmäns hårda tillvaro i den franska huvudstadens förorter, och hur de upplever 19 turbulenta timmar av kriminalitet, polisvåld och orättvisor i olika former. Med blytung realism och ett slående närvarande foto tar en sylvass estetik form tillsammans med en omtumlande historia med en kraftfull klimax. Att göra det skitiga vackert är en bedrift som filmen lyckas med, utan att för den delen förlora skiten, så att säga. En filmisk höjdpunkt som är för stark för att missas.
Mördande konkurrens (2005)
Den internationelle mästerregissören Costa-Gavras (”Z”, ”Försvunnen”) gör här knivskarp satir på det hårda arbetsmarknadsklimatet. Bruno (spelad av en briljant José García) blir uppsagd efter 15 år på ett pappersföretag. Fallskärmen ger honom två rätt softa år, men han blir snart desperat efter arbete. Han undersöker konkurrensen och kartlägger ett antal personer som besitter hans kompetens. Nästa steg? Mord. Problemet med det är dock att Bruno är en usel mördare. ”Le couperet” ses av många som en svart komedi, och det kan jag förstå, men för mig har den alltid varit en mörk och tragisk historia. I vilket perspektiv man än väljer att se den ur är det en thriller i absolut världsklass och en saftig känga till samhället vi lever i. Ett mästerverk som jag skulle placera någonstans på en personlig topp 10.
Det nya landet (2000)
På ämnet samhällskommentarer kan även denna svenska road movie nämnas, vilken först visades som miniserie men som sedan klipptes ner med ca 1,5 timme och blev biofilm (denna finns på Filmnet). 15-årige somaliern Ali (Mike Almayehu) och 40-årige iraniern Massoud (Michalis Koutsogiannakis) träffas på en flyktingförläggning i Skåne och bestämmer sig för att lämna och bege sig ut på vägarna efter att ha bedömt sina chanser till uppehållstillstånd som små. I olika delar av landet hamnar de i märkliga, härliga och jobbiga situationer utan att veta hur framtiden ser ut. Deras bilder av Sverige skiljer sig åt – Ali är positiv och kanske naiv medan Massoud är betydligt mer negativ. Men inget är definitivt förrän resan är över. Ibland är det roligt, ibland är det bara jäkligt gripande. Skruvad, likväl relevant, film med manus av Peter Birro och Lukas Moodysson.
Paris je t’aime (2006)
För att kompensera upp för svärtan i ”Medan vi faller” är denna kortfilmssamling ett mycket passande alternativ. Här får Paris vara just kärlekens och romantikens stad, när 18 olika regissörer gör en varsin episod på detta tema. Gus Van Sant, Coen-bröderna, Christopher Doyle, Sylvain Chomet, Alfonso Cuarón, Olivier Assayas, Wes Craven och Alexander Payne är några av dem. På skådespelarsidan finns namn som Natalie Portman, Willem Dafoe och Juliette Binoche. Att den är ojämn är naturligt, men den får snarare ses som en novellsamling än som en långfilm, och alla bör kunna hitta några personliga favoriter. Mina är delarna av Isabel Coixet, Nobuhiro Suwa, Oliver Schmitz och Tom Tykwer.
Repulsion (1965)
Roman Polanskis andra långfilm och den inledande delen i hans lägenhetstrilogi (senare kom ”Rosemary’s Baby” och ”Hyresgästen”). En 21-årig Catherine Deneuve spelar Carol, som ensam spenderar några dagar i sin systers lägenhet i London, när denna är bortrest. Allt står uppenbarligen inte rätt till med Carol och det dröjer inte länge förrän hennes paranoia driver henne till vansinne. Gamla trauman väcks till liv i psykotiska mardrömmar och intensiva hallucinationer. Deneuves oskuldsfulla yttre skapar i kombination med karaktärens ibland chockartade handlingar en otäck kontrast. Polanskis känsla för klaustrofobiskt obehag och krypande skräckupplevelser verkar på en fruktansvärt hög nivå, och av alla hans filmer är ”Repulsion” fortsatt en av de allra bästa – i klass med ”Chinatown”, ”The Pianist” och ”Rosemary’s Baby”.
Rust and Bone (2012)
Jacques Audiards (”En profet”) fransk-belgiska drama berättar historien om en kvinna och en man, två upprivna personer, som befinner sig i faser då livet är som mest svårhanterligt. Kvinnan (Marion Cotillard) är något så ovanligt som en späckhuggartränare som råkar ut för en hemsk olycka, medan mannen (Matthias Schoenaerts) är ensamstående pappa, portvakt och kampsportare. Dessa möts i en invecklad relation som utvecklas till en komplicerad kärlekshistoria. Det lyser verkligen om skådespelarna som ger sina karaktärer sitt yttersta. Lägg därtill ett fantastiskt foto, musik och redigering och detta blir en vacker och gripande upplevelse. Inte en perfekt film (framförallt mot slutet tappar den lite) men riktigt, riktigt bra.
Two Lovers (2008)
Leonard (Joaquin Phoenix) är en ung, hjärtekrossad och dyster man i Brooklyn som precis flyttat. Under kort tid träffar han, under något slags nystart, två kvinnor: den vackra och intressanta men något oberäkneliga grannen Michelle (Gwyneth Paltrow) och den betydligt mer stabila och omtänksamma Sandra (Vinessa Shaw) som Leonards familj introducerat honom för. Han dras till båda och utvecklar band som växer sig starkare, men någon solskenshistoria kan detta aldrig bli, och mörkret lämnar inte Leonard ifred. James Grays romantiska drama är definitivt mer drama än romantik, ett gripande och melankoliskt sådant. Grymma skådespelarinsatser med kung Phoenix i spetsen lyfter den tyvärr aningen bortglömda filmen till höga nivåer.
Ubåten (1981)
En riktig långkörare till film – tung, tysk och mustig! Om en tysk ubåt som 1941 gick ut till sjöss för att försvara Tyskland mot engelsmännen i kampen om havet och dess transportmöjligheter. Vi följer en ung och oerfaren besättnings stundtals helvetiska resa i det mörka djupet under havsytan, där de stöter på såväl brittiska fartyg som interna meningsskiljaktigheter och tekniska problem. Filmen är snyggt iscensatt med en verklighetstrogen ubåtsinteriör, en svettig och klaustrofobisk atmosfär och välskrivna karaktärer. De unga männen bryter en efter en ihop av den enorma påfrestningen ombord och händelseförloppet framförs med en stadig upptrappning som sätter alla nerver på helspänn. Det blir aldrig segt eller ointressant, trots filmens långa speltid. En mäktig och storslagen krigsfilm.
Extratips: About Schmidt, Att angöra en brygga, Burn After Reading, Djävulsk gisslan, Dödlig puls, Family Viewing, Le refuge, Insomnia, I Am Sam, Kniven i vattnet, Los lunes al sol, Lätt på foten, Man on Wire, Mannen på taket, Marie Antoinette, Monty Pythons Meningen med livet, Nueve reinas, Och rättvisa åt alla, Panic Room, Tintin och jag, Trance, Uppvaknanden.
Hittade du något intressant? Eller har du några egna tips att dela med dig av? Kommentera!
