Vilket filmår! Anrika New York Film Festival (NYFF) kan ses som starten på Oscarsprogoserna då de samlar upp storfilmerna från Cannes, Venedig, Sundance, Telluride, och Toronto, som de visar tillsammans med smalare indiefilmer, dokumentärer och enstaka nypremiärer.
2024 känns som auteurernas år. Tunga regissörer med distinkta stilar på sina verk, som Pedro Almodovar, David Cronenberg, Sean Baker, Steve McQueen, och Mike Leigh, samlas under festivalen med sina senaste alster. Lite ojämn könsfördelning noteras dessvärre, men bortsett från det kan årets festival stoltsera med ett exceptionellt program!
När så många filmer av den här kalibern visas i ett svep sitter man där med vad som bäst kan beskrivas som en smårusig lyckokänsla. Vi har tittat, njutit, synat och sållat, och gett två filmer full pott; “Anora” och “The Brutalist”, men “måste ses”-listan är ovanligt lång i år (liksom filmerna i sig - många är över två timmar långa…)
Nu kommer filmerna till Sverige, och här är våra tips (ej i rangordning utan sorterade efter vad man letar efter):
1. “Anora” - årets roligaste scener?
Sean Baker (“The Florida Project”, “Tangerine”) är tillbaka en rusigt underhållande, varm, och tänkvärd berättelse om New York-strippan Anora (Mikey Madison) som spontangifter sig med sonen till en rysk oligark (Mark Eydelshteyn) - vilket får digra konsekvenser. När skrattsalvorna lagt sig stannar rollfigurerna kvar. Man känner med dem och vill inte skiljas åt.
Filmen vann Gulpalmen i Cannes och inviger Stockholms filmfestival den 6:e november med Baker på plats för att ta emot Visionary Award. Därefter fortsätter den till biograferna den 6:e december och en trolig Oscarstävlan. Filmen har 98% rankning på Rotten Tomatoes.
2. “The Brutalist” - årets mest hajpade (och längsta) film?
Brady Corbets 215 minuter långa “The Brutalist” med inbyggd 15-minuterpaus är ett episkt efterkrigsdrama som känns unikt och välbekant på en och samma gång. Filmen efterlämnar tankar om klass, immigration, och trauma, samt funderingar över en epok i vår historia. En monumental filmmakarfest med en lysande Adrien Brody i huvudrollen.
Filmen vann inte mindre än fem priser i Venedig, har 97% rankning på Rotten Tomatoes, och är en stark Oscarskandidat både för bästa film och bästa skådis. I skrivandes stund får man dock tåla sig till den 7 februari 2025 innan den går upp på svenska biografer.
3. “Nickel Boys” - årets mest innovativa film?
Filmen som drog igång New York Film Festival är nästan helt filmad ur ögonperspektiv, i TV-formatets 4:3 bildmått, med vibrerande färger och många vackra detaljer. Även den en långkörare på två timmar och tjugo minuter, saktmodigt kontemplativ, men håller uppmärksamheten.
Det gripande dramat är baserat på den Pulitzer-prisbelönta romanen av Colson Whitehead, som handlar om vänskapen mellan två unga afroamerikanska killar i en reformskola i Florida, och hur de klarar av att överleva dess korrupta administration.
“Nickel Boys” visas på Stockholms filmfestival från den 10:e November. Inget biodatum finns än men filmen distribueras av Amazon MGM Studios så håll utkik efter den på Prime Video om inte annat.
4. “Maria” - den vackraste dekoren?
Angelina Jolie axlar rollen som Maria Callas under hennes sista dagar i en ljuvligt vacker biopic. Miljöerna och dekoren är filmens absoluta höjdpunkter så för kostymdrameälskare är den ett måste. Vad som i övrigt kan kännas stelt och melodramatiskt, är visuellt på topp.
Filmen får nordisk premiär på Stockholms filmfestival den 16 november. I USA har Netflix snappat upp rättigheterna liksom för Pablo Larraíns tidigare biopics “Spencer” med Kristen Stewart och “Jackie” med Natalie Portman. Inget svenskt biodatum finns i skrivandes stund.
5. “Det heliga trädets frukter” - årets modigaste protest mot förtryck?
Filmen handlar om en iransk familj som imploderar under regimens förtryck. Det är ett starkt politiskt drama som effektivt förmedlar känslan av annalkande katastrof. Vad som gör filmen så speciell är omständigheterna - verklighet och fiktion överlappar. Den filmades i smyg efter att regissören Mohammad Rasoulof släppts ut från fängelse, och han befinner sig nu i landsflykt.
Kuraget att våga göra en sådan här film, och lyckas filma den i hemlighet, är helt ofattbart. Rasoulof har bokstavligen satsat allt, och för det är han värd all beundran. Filmen kan ses på Stockholms filmfestival i november, och går upp på biograferna den 7 mars 2025.
6. “The Room Next Door” - årets mest upplyftande film om döden?
Härliga Pedro Almodovar är tillbaka med sitt underbart unika berättande. Det är första gången han gjort en engelskspråkig film, vilket han lyckats alldeles utmärkt med. Filmen vann två priser i Venedig och även här viskas det om Oscars; Julianne Moore och Tilda Swinton är hypnotiska i sina respektive roller, och hela filmen genomsyras av humor och värme trots det tunga temat.
“The Room Next Door” lyser upp höstmörkret på biograferna redan den 25:e oktober - missa ej!
7. “Emilia Perez” - årets galnaste mix av genres?
Jacques Audiards gangstermusikal känns även den lite Almodovarsk i stilen. En vibrerande värld av sång och dans, humor och Latinsk Telenova, rättegångsdrama och gangstervåld. Transpersonen Karla Sofia Gascon imponerar i dubbelroll som maffiaboss och elegant kvinna, men även fina roller för Selena Gomez och Zoe Saldana.
“Emilia Perez” är två timmar och tio minuters spektakel, en underhållande happening, en modern popopera. En väldigt speciell filmupplevelse som är svår att stå emot! Filmen går upp på bio den 10 januari nästa år, men kan ses redan den 13:e november på Stockholms filmfestival. Missa inte!
8. “The Shrouds” - årets mest makabra sci-fi-rulle?
David Cronenberg är tillbaka med en makaber studie i sorg och paranoia, där fantasisekvenser rörs samman med verkligheten i en dov och dyster värld. Fans kan se fram emot hans fascination av döda kroppar, teknologi, sci-fi, erotik, psykologi, och den mystiska och något surrealistiska värld rollfigurerna, som spelas av Vincent Cassel, Diane Kruger och Guy Pearce, rör sig i. Filmen saknar svensk distribution i skrivande stund så man får hålla utkik framöver för att se vart den kan dyka upp någonstans.
9. “Blitz“ - årets kamp mot bomber och rasism?
Storslagna vyer över en sönderbombad stad i dimma, dis, och soluppgång. Vackra kostymer, stråkmusik, och effektfulla scener som visar krigets fasor. Filmen utspelar sig under Andra världskriget, med en liten pojke i centrum som får uppleva ständig rasism. Ett episkt men något splittrat kostymdrama med Saoirse Ronan i huvudrollen som pojkens mamma.
Filmen går upp på bio den 15 november, men får sin Sverigedebut redan den 12:e då regissören Steve MacQueen tar emot Stockholms filmfestivals Visionary Award på Bio Skandia.
10. “Queer” - årets svettigaste beatnikfilm?
Luca Guadagninos adaption av Williams S. Burroughs delvis självbiografiska novell om queer expats i 40-talets Mexico city. Filmen känns febrig och het med en fantastisk Daniel Craig i huvudrollen.
“Queer” har blivit omskriven för sina sexscener som ska ha chockerat Venedig-publiken under premiären. Visst är det otippat med den eleganta James Bond-Craig som svettig, tequilastinkande, sexjagande gammelqueer, men inget mer explicit visas än i vilken annan samtida film som helst så man behöver inte oroa sig (alternativt bli besviken, lika bra att anpassa förväntningarna). Filmen saknar i skrivande stund svenskt premiärdatum.
11. “Rumors” - årets absurdaste politiska satir?
En härligt surrealistisk men något tunn politisk satir om när världsledarna under ett G7-möte ska skriva en proposition. Cate Blanchett och Alicia Vikander syns i rollerna, och man småskrattar ofta åt hela ensemblens karaktäriseringar av världsledarna. Men filmen har också småkusliga ingredienser som lutar åt skräckfilmshållet. “Rumors” visas på Stockholms filmfestival från den 9:e november, men inget officiellt biodatum finns än, så håll utkik.
12. “Hard Truths” - årets tyngsta disksbänksrulle?
Mike Leigh, diskbänksrealismens okrönte konung, är tillbaka med ännu en studie av det mänskliga psyket. Pansy (Marianne Jean-Baptiste från Leighs “Secrets and Lies” 1996) plågas av ilska och depression. Hon är överkänslig och lättkränkt, vilket leder till ständiga konfrontationer som bara får henne att må ännu sämre.
Men hon lever i en tid och plats som kanske har svårt att “ta tag” i problemet, att erbjuda hjälp. Familjen är fångad i ett tragiskt mönster där ilska möts med tystnad. Men här finns humor i det tunga, och kanske en anings aning glimma av hopp…
“Hard Truths” gör för närvarande en succérunda på filmfestivalerna runtom i världen, men svenskt biodatum saknas..
13. “The Friend” - årets oskyldigaste feelgoodfilm?
Ibland vill man bara se något lättsamt och underhållande som inte kräver någonting som helst tillbaka. “The Friend” är just en sådan film. Författaren Iris (Naomi Watts) sörjer sin vän och mentor (Bill Murray) som begått självmord. Hans familj påstår att han testamenterat sin grand danois Apollo till henne, men hon kan ingenting om hundar. Apollo förstör hennes möbler och hon hotas av vräkning. Men vem kan stå emot en gullig hund om än i gigantiskt format? Inte NYFF-publiken i alla fall, för det var mycket “ooohs” och “aaahs” under visningen.
Biodatum saknas, så vi får se vart “The Friend” kan dyka upp framöver.
14. “A Real Pain” - årets bästa indiefilm?
Kusinerna David och Benji (Eisenberg och Kieran Culkin från “Succession“ i en härlig roll) reser till Polen för att utforska sitt ursprung. Resan är bekostad av kusinernas älskade mormor, som efter sin sin död lämnat pengar till dem för att se huset där hon växte upp innan hon tvingades därifrån under förintelsen. Resan blir full av insikter om kusinernas ursprung och relation.
Filmen blev årets Sundance-favorit och fortsatte därefter på en imponerande festivalrunda inklusive NYFF. Jesse Eisenberg tar emot Lifetime Achievement Award i samband med filmvisningen den 14:e november på Stockholm filmfestival. “A Real Pain” går upp på bio den 6:e december.
